Wusi Daije & Tsingtao!
Dag 5 i Peking. Kl är nu 22:40 här. Kan börja med att berätta för mitt herrskap av någon mur, det blev det inte idag. När vi vaknade imorse och kikade ut genom fönstret och såg en ordentligt grå himmel. Vår samlade bedömning var att det förmodligen börjar vräka ned regn inom några sekunder, så vi klappade varandra i ryggen likt wrestlare och somnade om. Muren står kvar tills imorgon.
Istället sov vi som sagt någon timme till, vi gick sedan upp och åt frukost i hotellrestaurangen. Den var av typen american breakfast. Vad som var amerikanskt med den frullen undrar vi fortfarande, men vi slafsade i oss iaf. Personligen fick jag syn på en neongrön vätska i en kanna. Skulle föreställa juice. Och det var faktiskt gott, däremot lär jag säkerligen få hålla mig undan när diverse mäklarsamfund ska radon mäta sina kåkar, då innehållet förmodligen var av tvivelaktig karraktär.
Ut från hotellet och in i en bulle. Vi kalkylerade stenhårt på att regnet börjar närsom, så vi tänkte att idag så gör vi det som kallas Silkstreet, den föredetta Silkesmarknaden som nu flyttat inomhus och bildar en gigantisk galleri fylld med diverse riktigt bra saker, bra saker, mindre bra saker och ren & skär skit. Vi gick många många timmar och tittade, skrek, prutade och även handlade stundtals. Solander fick syn på väskavdelningen och sen var det som att försöka få en taliban att älska USA, hon vägrade helt enkelt gå därifrån. Och fanclub hade hon, av sisådär 200 ljusgula asiater. Jag lyckades med bedriften att gå till en skräddare och få mig en kostym uppsydd samt 2 skjortor. Ska tillbaka imorgon för att se det halvfärdiga resultatet och göra eventuella ändringar. Priset avslöjar jag inte ännu, men kan nog med lugnt samvete säga att jag sparar många många tusenlappar från att göra kalaspaketet i Svedala.
Efter Silkstreet så packade vi in oss själva i ännu en taxi och åkte mot hotellet. Klev av en bit innan och in på en liten bakgata för att äta middag. Jag chansade in en middag bestående av biff, nudlar, soppa och grönsaker och starka kryddor och Solander i sin tur fick in nudlar, kyckling, svamp, grönsaker och någon typ av soppa. Till det avnjöt vi varsinn stor stark kinesisk pilsner. Vi åt tills vi nästintill vomiterade. Och hade ändå drygt hälften kvar. För detta betalade vi det hutlösa priset 13:- per person. Hemskt att slösa pengar på semestern va? Givetvis var det bara vi och kineser inne på restaurangen.
Senare under kvällen tog vi, ja ännu en taxi. Nu för att beskåda dem inför OS 2008 uppförda byggnaderna, området heter Olympic Games Area har jag för mig. Vi fick då bland annat se det magnifika stadiumet The Birdnest. Apcoolt på ren svenska. Vi knatade sedan runt i området bland parker och allèer, tittade på gamla damer som utförde kvällsgymnastiken i form av dans med solfjädrar i trupp. Rätt kul att se.
Imorgon blir det muren. Allt är färdigplanerat. Taxin hämtar oss för färd till Beijing North Railstation kl 6:30
Så vi ska kvarta nu.
Solander hälsar och jag vill passa på att tacka för trevliga kommentarer!
Skriver förmodligen imorgon kväll igen, jag har en liten idè om vad vi ska hitta på imorgon efter murtrippen. Mer om det senare.
Sköt om er allez!
Istället sov vi som sagt någon timme till, vi gick sedan upp och åt frukost i hotellrestaurangen. Den var av typen american breakfast. Vad som var amerikanskt med den frullen undrar vi fortfarande, men vi slafsade i oss iaf. Personligen fick jag syn på en neongrön vätska i en kanna. Skulle föreställa juice. Och det var faktiskt gott, däremot lär jag säkerligen få hålla mig undan när diverse mäklarsamfund ska radon mäta sina kåkar, då innehållet förmodligen var av tvivelaktig karraktär.
Ut från hotellet och in i en bulle. Vi kalkylerade stenhårt på att regnet börjar närsom, så vi tänkte att idag så gör vi det som kallas Silkstreet, den föredetta Silkesmarknaden som nu flyttat inomhus och bildar en gigantisk galleri fylld med diverse riktigt bra saker, bra saker, mindre bra saker och ren & skär skit. Vi gick många många timmar och tittade, skrek, prutade och även handlade stundtals. Solander fick syn på väskavdelningen och sen var det som att försöka få en taliban att älska USA, hon vägrade helt enkelt gå därifrån. Och fanclub hade hon, av sisådär 200 ljusgula asiater. Jag lyckades med bedriften att gå till en skräddare och få mig en kostym uppsydd samt 2 skjortor. Ska tillbaka imorgon för att se det halvfärdiga resultatet och göra eventuella ändringar. Priset avslöjar jag inte ännu, men kan nog med lugnt samvete säga att jag sparar många många tusenlappar från att göra kalaspaketet i Svedala.
Efter Silkstreet så packade vi in oss själva i ännu en taxi och åkte mot hotellet. Klev av en bit innan och in på en liten bakgata för att äta middag. Jag chansade in en middag bestående av biff, nudlar, soppa och grönsaker och starka kryddor och Solander i sin tur fick in nudlar, kyckling, svamp, grönsaker och någon typ av soppa. Till det avnjöt vi varsinn stor stark kinesisk pilsner. Vi åt tills vi nästintill vomiterade. Och hade ändå drygt hälften kvar. För detta betalade vi det hutlösa priset 13:- per person. Hemskt att slösa pengar på semestern va? Givetvis var det bara vi och kineser inne på restaurangen.
Senare under kvällen tog vi, ja ännu en taxi. Nu för att beskåda dem inför OS 2008 uppförda byggnaderna, området heter Olympic Games Area har jag för mig. Vi fick då bland annat se det magnifika stadiumet The Birdnest. Apcoolt på ren svenska. Vi knatade sedan runt i området bland parker och allèer, tittade på gamla damer som utförde kvällsgymnastiken i form av dans med solfjädrar i trupp. Rätt kul att se.
Imorgon blir det muren. Allt är färdigplanerat. Taxin hämtar oss för färd till Beijing North Railstation kl 6:30
Så vi ska kvarta nu.
Solander hälsar och jag vill passa på att tacka för trevliga kommentarer!
Skriver förmodligen imorgon kväll igen, jag har en liten idè om vad vi ska hitta på imorgon efter murtrippen. Mer om det senare.
Sköt om er allez!
Chopstickmästaren
Hoppsan Kerstin, så var vi inne på dag fyra av Pekingtrippen. Kan börja med att skriva lite kort om vad vi gjorde första dagen, då det inlägget raderades lika fort som en kines säger morsning, när datorn slogs av.
När flygplanet slog ned sitt arsel till marken så lyfte jag mitt huvud ur boken. Jag glanade ut genom fönstret för att få insupa mina första blickar av Kina & Peking. I mitt huvud hade jag byggt en bild av lustiga hattar, tandlösa kärringar & flygande drakar. Döm av min förvåning, när jag ser typ Kittellfjäll i början av november. Kritvitt var ordet. Börjar knuffa på min neddrogade flickvän som kvartat dem senaste 5-6 timmmarna efter att ha knaprat sömntabletter likt en annan äter popcorn på biopremiär. Inser efter ett par sekunders svärande & funderande att det bara är den berömda smogen.
Efter 15 minuters promenad & 5 minuters tågresa inne på flygplatsen nådde vi bagagebanden & våra väskor kunde inhämtas. In i en taxi för färd mot hotellet. Efter ivrigt pekande på karta & adress far taxin iväg. Kunskaper inom det engelska språket var för taxi-Jannes räkning liksom det övriga Kinas minimala. Fram kom vi. Nästan iaf, fick ta en mopedtaxi sista biten. Och han som förde det fordonet framåt var minsann slug som en räv, efter ett par dagar i Peking har vi insett att karljäveln tog en omväg för att få in extra flis. En resa som egentligen var på kanske 100 meter blev till en resa på 1 kilometer.
Dag 2 drog vi till Beijing Zoo. Där tittades det på massor med djur. Ett gigantiskt zoo i härlig rysk anda. Där andemeningen kort verkade vara att djur ska inte ha det bra, djur ska det tittas på. Lite små äckligt att vara på zoo efter att vi varit på safari i Kenya tyckte både jag och Solander. Där kunde dom åtminstonde traska ett par meter utan att behöva stå på någor djur från en annan kontinent. Största attraktionen bland alla dessa kineser och två vita människor var nog vi. Det togs fotografier, pekades och tisslades. När vi satte oss för att vila på en gräsmatta rullade en herre som inte borstat gaddarna det senaste decenierna fram en barnvagn enbart så att ungen skulle få se vita människor. Det var bara att vinka tillbaka och le mot den lilla ostbågen. Vi stal all uppmärksamhet från djuren, jag svär på Koranen att pandorna var så avundsjuka på vår stund i rampljuset att dom var på god väg att skicka in en skriftlig klagan till zoodirektören.
Dag tre skrev jag kort om igår, vill bara lägga till att det regnat varje natt. Och vill lova att när det spöregnar i Peking med alla enorma neonprydda skyskrapor och blixtar mot knallsvart himmel, det är det fanimej något magiskt över. Makalöst häftigt.
Idag, dag 4 så tog vi en taxi en rätt bra bit bortåt i staden. Därifrån tog vi sedan en kanal/flodbåd till det Nya Sommarpalatset. Som vanligt var vi dem enda vita människorna på resemålet. Totalt sett har vi kanske skådat 5-10 vita människor. Båten var proppfull och vattnet var inte direkt drickbart. Men fint var det. Den fullsatta båten till trots, så kände jag mig lugn. Kantrar skiten så är det ändå bara jag och Solander som kan simma här, så vi hinner förmodligen först in till land. Och det är alltid något, för hittills har vi torskat nästan varje tävling när det gäller att komma fram först. Kineser är som svenska seniorer, dom trängs överallt. Spelar ingen roll om det är vi och en kines som ska in i ett rum. Kinesen ska bara in först.
Sommarpalatser och miljöerna runtomkring var riktigt schysst, 17-valvsbron mm likaså. Valde taxialternativet därifrån dock. Nu till Yashowmarknaden. Identiskt med Pärlmarknaden typ. Fast med lite tvärare försäljare, man fick vara riktigt grissnål från början till slut med dessa människor. Och tid tar det. Men oftast med lyckat resultat. Men om man räknar på den kostnadseffektiva tiden att förhandla om en t-shirt med utgångspriset 200 yuan tills att man efter 20 minuter fått den för 30 yuan, så börjar man undra vad man håller på med egentligen. Standardkommentaren från försäljaren när man kommit halvvägs i processen är att man antingen ruinerar dem eller deras barn eller att inköpspriset är minst 100. Undrar även vad dem tänker man stövlar därifrån med inköpt vara för 30 yuan när dem yrkat ett inköpspris runt det tredubbla? Kan säga att jag knappas står i samma kurs som allas vår vän Jan O Waldner i deras ögon.
Efter marknaden gick vi på Hooters. Ja, du läste rätt. Inte mitt val, utan Solanders. Tro det eller ej. Lättklädda kinesiskor som serverar öl och mat på amerikanskt maneèr. Europeisk sport på tv. Jag må erkänna att jag drog lite på smilbanden när dem välkommnade oss med: "Welcoooome to Hooooters" på kraftig kinesisk brytning.
Ikväll blir det lugnt. Imorgon blir det till att spana in den där jävla muren. Kan bli kul, men tvivlar på att den är så häftig som alla säger. Tacka vet jag murarna kring Österåkersanstalten, där är grejerna åtminstonde solida & intakta.
På återseende.
PS. Vi blev blåsta av en mopedtaxi. Resan kostade kostade 40 yuan. Jag gav honom 100. Fick tillbaka 10 yuan och en gammal 50-sovjetsedel. Rysspengen upptäcktes inte förren han förmodligen skrattandes kokade sin hund till middag. Må du brinna i helvetet, du lurendrejande Maofanatiker.
När flygplanet slog ned sitt arsel till marken så lyfte jag mitt huvud ur boken. Jag glanade ut genom fönstret för att få insupa mina första blickar av Kina & Peking. I mitt huvud hade jag byggt en bild av lustiga hattar, tandlösa kärringar & flygande drakar. Döm av min förvåning, när jag ser typ Kittellfjäll i början av november. Kritvitt var ordet. Börjar knuffa på min neddrogade flickvän som kvartat dem senaste 5-6 timmmarna efter att ha knaprat sömntabletter likt en annan äter popcorn på biopremiär. Inser efter ett par sekunders svärande & funderande att det bara är den berömda smogen.
Efter 15 minuters promenad & 5 minuters tågresa inne på flygplatsen nådde vi bagagebanden & våra väskor kunde inhämtas. In i en taxi för färd mot hotellet. Efter ivrigt pekande på karta & adress far taxin iväg. Kunskaper inom det engelska språket var för taxi-Jannes räkning liksom det övriga Kinas minimala. Fram kom vi. Nästan iaf, fick ta en mopedtaxi sista biten. Och han som förde det fordonet framåt var minsann slug som en räv, efter ett par dagar i Peking har vi insett att karljäveln tog en omväg för att få in extra flis. En resa som egentligen var på kanske 100 meter blev till en resa på 1 kilometer.
Dag 2 drog vi till Beijing Zoo. Där tittades det på massor med djur. Ett gigantiskt zoo i härlig rysk anda. Där andemeningen kort verkade vara att djur ska inte ha det bra, djur ska det tittas på. Lite små äckligt att vara på zoo efter att vi varit på safari i Kenya tyckte både jag och Solander. Där kunde dom åtminstonde traska ett par meter utan att behöva stå på någor djur från en annan kontinent. Största attraktionen bland alla dessa kineser och två vita människor var nog vi. Det togs fotografier, pekades och tisslades. När vi satte oss för att vila på en gräsmatta rullade en herre som inte borstat gaddarna det senaste decenierna fram en barnvagn enbart så att ungen skulle få se vita människor. Det var bara att vinka tillbaka och le mot den lilla ostbågen. Vi stal all uppmärksamhet från djuren, jag svär på Koranen att pandorna var så avundsjuka på vår stund i rampljuset att dom var på god väg att skicka in en skriftlig klagan till zoodirektören.
Dag tre skrev jag kort om igår, vill bara lägga till att det regnat varje natt. Och vill lova att när det spöregnar i Peking med alla enorma neonprydda skyskrapor och blixtar mot knallsvart himmel, det är det fanimej något magiskt över. Makalöst häftigt.
Idag, dag 4 så tog vi en taxi en rätt bra bit bortåt i staden. Därifrån tog vi sedan en kanal/flodbåd till det Nya Sommarpalatset. Som vanligt var vi dem enda vita människorna på resemålet. Totalt sett har vi kanske skådat 5-10 vita människor. Båten var proppfull och vattnet var inte direkt drickbart. Men fint var det. Den fullsatta båten till trots, så kände jag mig lugn. Kantrar skiten så är det ändå bara jag och Solander som kan simma här, så vi hinner förmodligen först in till land. Och det är alltid något, för hittills har vi torskat nästan varje tävling när det gäller att komma fram först. Kineser är som svenska seniorer, dom trängs överallt. Spelar ingen roll om det är vi och en kines som ska in i ett rum. Kinesen ska bara in först.
Sommarpalatser och miljöerna runtomkring var riktigt schysst, 17-valvsbron mm likaså. Valde taxialternativet därifrån dock. Nu till Yashowmarknaden. Identiskt med Pärlmarknaden typ. Fast med lite tvärare försäljare, man fick vara riktigt grissnål från början till slut med dessa människor. Och tid tar det. Men oftast med lyckat resultat. Men om man räknar på den kostnadseffektiva tiden att förhandla om en t-shirt med utgångspriset 200 yuan tills att man efter 20 minuter fått den för 30 yuan, så börjar man undra vad man håller på med egentligen. Standardkommentaren från försäljaren när man kommit halvvägs i processen är att man antingen ruinerar dem eller deras barn eller att inköpspriset är minst 100. Undrar även vad dem tänker man stövlar därifrån med inköpt vara för 30 yuan när dem yrkat ett inköpspris runt det tredubbla? Kan säga att jag knappas står i samma kurs som allas vår vän Jan O Waldner i deras ögon.
Efter marknaden gick vi på Hooters. Ja, du läste rätt. Inte mitt val, utan Solanders. Tro det eller ej. Lättklädda kinesiskor som serverar öl och mat på amerikanskt maneèr. Europeisk sport på tv. Jag må erkänna att jag drog lite på smilbanden när dem välkommnade oss med: "Welcoooome to Hooooters" på kraftig kinesisk brytning.
Ikväll blir det lugnt. Imorgon blir det till att spana in den där jävla muren. Kan bli kul, men tvivlar på att den är så häftig som alla säger. Tacka vet jag murarna kring Österåkersanstalten, där är grejerna åtminstonde solida & intakta.
På återseende.
PS. Vi blev blåsta av en mopedtaxi. Resan kostade kostade 40 yuan. Jag gav honom 100. Fick tillbaka 10 yuan och en gammal 50-sovjetsedel. Rysspengen upptäcktes inte förren han förmodligen skrattandes kokade sin hund till middag. Må du brinna i helvetet, du lurendrejande Maofanatiker.
You`re in gookland now, boy!
Dag 3 i Beijing nu. Landet & staden känns fortfarande grymt. Dom talar inte mycket engelska, dessa människor. Det vill säga inte alls. Men det funkar, med en jävla massa kroppspråk & charader. Idag har vi hängt i läckre Maos boning. Eller, runt den iaf. Förbjudna staden vill säga. Och traskat över Himmelskafridens torg, där ett gäng lata studenter fick kungfuas med ett gäng stridsvagnar för ett par år sedan.
När vi ledsnade på det ramlade vi ut i en park med det bedårande namnet Jingshan. Där intog jag vertikalläge i skuggan under något träd jag inte vet namnet på. Vi tog med oss 60 cl coca cola, 60 cl öl, en påse chips, glass & ett paket cigg. Kalaset gick på 23:- Herrejävlar vad jag var lycklig. Snål-Werner dansade jitterbugg ända in i själen.
Här på eftermiddagen drog vi till Pärlmarknaden för att inspektera lite shopping. 2 timmar av prutande & viftande kunde vi konstatera att runt 10% av utgångsbudet är fullt möjligt att komma ned till.
Lunchen intogs på lokal sylta. Mindre hak i en gränd. Det var gott. Väldigt gott. Återkommer med kvalitetsrapport imorgon, då det ryktas att matförgiftning kan ta ett par timmar för att visa sitt rätta jag, men det bör inte vara några problem.
Allt som allt är Kina dynghäftig. Återkommer under morgondagen förmodligen. Nu ska jag dricka en öl på hotellets bar. Den kostar 10:-
Den du...
När vi ledsnade på det ramlade vi ut i en park med det bedårande namnet Jingshan. Där intog jag vertikalläge i skuggan under något träd jag inte vet namnet på. Vi tog med oss 60 cl coca cola, 60 cl öl, en påse chips, glass & ett paket cigg. Kalaset gick på 23:- Herrejävlar vad jag var lycklig. Snål-Werner dansade jitterbugg ända in i själen.
Här på eftermiddagen drog vi till Pärlmarknaden för att inspektera lite shopping. 2 timmar av prutande & viftande kunde vi konstatera att runt 10% av utgångsbudet är fullt möjligt att komma ned till.
Lunchen intogs på lokal sylta. Mindre hak i en gränd. Det var gott. Väldigt gott. Återkommer med kvalitetsrapport imorgon, då det ryktas att matförgiftning kan ta ett par timmar för att visa sitt rätta jag, men det bör inte vara några problem.
Allt som allt är Kina dynghäftig. Återkommer under morgondagen förmodligen. Nu ska jag dricka en öl på hotellets bar. Den kostar 10:-
Den du...
Beijing
Är dynghäftigt! Hade ett långt fint inlägg, så la datorn om. Jag återkommer imorgon!
Viva Mao, viva Kina - Länge leve kommunismen!
Viva Mao, viva Kina - Länge leve kommunismen!
