Chopstickmästaren
Hoppsan Kerstin, så var vi inne på dag fyra av Pekingtrippen. Kan börja med att skriva lite kort om vad vi gjorde första dagen, då det inlägget raderades lika fort som en kines säger morsning, när datorn slogs av.
När flygplanet slog ned sitt arsel till marken så lyfte jag mitt huvud ur boken. Jag glanade ut genom fönstret för att få insupa mina första blickar av Kina & Peking. I mitt huvud hade jag byggt en bild av lustiga hattar, tandlösa kärringar & flygande drakar. Döm av min förvåning, när jag ser typ Kittellfjäll i början av november. Kritvitt var ordet. Börjar knuffa på min neddrogade flickvän som kvartat dem senaste 5-6 timmmarna efter att ha knaprat sömntabletter likt en annan äter popcorn på biopremiär. Inser efter ett par sekunders svärande & funderande att det bara är den berömda smogen.
Efter 15 minuters promenad & 5 minuters tågresa inne på flygplatsen nådde vi bagagebanden & våra väskor kunde inhämtas. In i en taxi för färd mot hotellet. Efter ivrigt pekande på karta & adress far taxin iväg. Kunskaper inom det engelska språket var för taxi-Jannes räkning liksom det övriga Kinas minimala. Fram kom vi. Nästan iaf, fick ta en mopedtaxi sista biten. Och han som förde det fordonet framåt var minsann slug som en räv, efter ett par dagar i Peking har vi insett att karljäveln tog en omväg för att få in extra flis. En resa som egentligen var på kanske 100 meter blev till en resa på 1 kilometer.
Dag 2 drog vi till Beijing Zoo. Där tittades det på massor med djur. Ett gigantiskt zoo i härlig rysk anda. Där andemeningen kort verkade vara att djur ska inte ha det bra, djur ska det tittas på. Lite små äckligt att vara på zoo efter att vi varit på safari i Kenya tyckte både jag och Solander. Där kunde dom åtminstonde traska ett par meter utan att behöva stå på någor djur från en annan kontinent. Största attraktionen bland alla dessa kineser och två vita människor var nog vi. Det togs fotografier, pekades och tisslades. När vi satte oss för att vila på en gräsmatta rullade en herre som inte borstat gaddarna det senaste decenierna fram en barnvagn enbart så att ungen skulle få se vita människor. Det var bara att vinka tillbaka och le mot den lilla ostbågen. Vi stal all uppmärksamhet från djuren, jag svär på Koranen att pandorna var så avundsjuka på vår stund i rampljuset att dom var på god väg att skicka in en skriftlig klagan till zoodirektören.
Dag tre skrev jag kort om igår, vill bara lägga till att det regnat varje natt. Och vill lova att när det spöregnar i Peking med alla enorma neonprydda skyskrapor och blixtar mot knallsvart himmel, det är det fanimej något magiskt över. Makalöst häftigt.
Idag, dag 4 så tog vi en taxi en rätt bra bit bortåt i staden. Därifrån tog vi sedan en kanal/flodbåd till det Nya Sommarpalatset. Som vanligt var vi dem enda vita människorna på resemålet. Totalt sett har vi kanske skådat 5-10 vita människor. Båten var proppfull och vattnet var inte direkt drickbart. Men fint var det. Den fullsatta båten till trots, så kände jag mig lugn. Kantrar skiten så är det ändå bara jag och Solander som kan simma här, så vi hinner förmodligen först in till land. Och det är alltid något, för hittills har vi torskat nästan varje tävling när det gäller att komma fram först. Kineser är som svenska seniorer, dom trängs överallt. Spelar ingen roll om det är vi och en kines som ska in i ett rum. Kinesen ska bara in först.
Sommarpalatser och miljöerna runtomkring var riktigt schysst, 17-valvsbron mm likaså. Valde taxialternativet därifrån dock. Nu till Yashowmarknaden. Identiskt med Pärlmarknaden typ. Fast med lite tvärare försäljare, man fick vara riktigt grissnål från början till slut med dessa människor. Och tid tar det. Men oftast med lyckat resultat. Men om man räknar på den kostnadseffektiva tiden att förhandla om en t-shirt med utgångspriset 200 yuan tills att man efter 20 minuter fått den för 30 yuan, så börjar man undra vad man håller på med egentligen. Standardkommentaren från försäljaren när man kommit halvvägs i processen är att man antingen ruinerar dem eller deras barn eller att inköpspriset är minst 100. Undrar även vad dem tänker man stövlar därifrån med inköpt vara för 30 yuan när dem yrkat ett inköpspris runt det tredubbla? Kan säga att jag knappas står i samma kurs som allas vår vän Jan O Waldner i deras ögon.
Efter marknaden gick vi på Hooters. Ja, du läste rätt. Inte mitt val, utan Solanders. Tro det eller ej. Lättklädda kinesiskor som serverar öl och mat på amerikanskt maneèr. Europeisk sport på tv. Jag må erkänna att jag drog lite på smilbanden när dem välkommnade oss med: "Welcoooome to Hooooters" på kraftig kinesisk brytning.
Ikväll blir det lugnt. Imorgon blir det till att spana in den där jävla muren. Kan bli kul, men tvivlar på att den är så häftig som alla säger. Tacka vet jag murarna kring Österåkersanstalten, där är grejerna åtminstonde solida & intakta.
På återseende.
PS. Vi blev blåsta av en mopedtaxi. Resan kostade kostade 40 yuan. Jag gav honom 100. Fick tillbaka 10 yuan och en gammal 50-sovjetsedel. Rysspengen upptäcktes inte förren han förmodligen skrattandes kokade sin hund till middag. Må du brinna i helvetet, du lurendrejande Maofanatiker.
När flygplanet slog ned sitt arsel till marken så lyfte jag mitt huvud ur boken. Jag glanade ut genom fönstret för att få insupa mina första blickar av Kina & Peking. I mitt huvud hade jag byggt en bild av lustiga hattar, tandlösa kärringar & flygande drakar. Döm av min förvåning, när jag ser typ Kittellfjäll i början av november. Kritvitt var ordet. Börjar knuffa på min neddrogade flickvän som kvartat dem senaste 5-6 timmmarna efter att ha knaprat sömntabletter likt en annan äter popcorn på biopremiär. Inser efter ett par sekunders svärande & funderande att det bara är den berömda smogen.
Efter 15 minuters promenad & 5 minuters tågresa inne på flygplatsen nådde vi bagagebanden & våra väskor kunde inhämtas. In i en taxi för färd mot hotellet. Efter ivrigt pekande på karta & adress far taxin iväg. Kunskaper inom det engelska språket var för taxi-Jannes räkning liksom det övriga Kinas minimala. Fram kom vi. Nästan iaf, fick ta en mopedtaxi sista biten. Och han som förde det fordonet framåt var minsann slug som en räv, efter ett par dagar i Peking har vi insett att karljäveln tog en omväg för att få in extra flis. En resa som egentligen var på kanske 100 meter blev till en resa på 1 kilometer.
Dag 2 drog vi till Beijing Zoo. Där tittades det på massor med djur. Ett gigantiskt zoo i härlig rysk anda. Där andemeningen kort verkade vara att djur ska inte ha det bra, djur ska det tittas på. Lite små äckligt att vara på zoo efter att vi varit på safari i Kenya tyckte både jag och Solander. Där kunde dom åtminstonde traska ett par meter utan att behöva stå på någor djur från en annan kontinent. Största attraktionen bland alla dessa kineser och två vita människor var nog vi. Det togs fotografier, pekades och tisslades. När vi satte oss för att vila på en gräsmatta rullade en herre som inte borstat gaddarna det senaste decenierna fram en barnvagn enbart så att ungen skulle få se vita människor. Det var bara att vinka tillbaka och le mot den lilla ostbågen. Vi stal all uppmärksamhet från djuren, jag svär på Koranen att pandorna var så avundsjuka på vår stund i rampljuset att dom var på god väg att skicka in en skriftlig klagan till zoodirektören.
Dag tre skrev jag kort om igår, vill bara lägga till att det regnat varje natt. Och vill lova att när det spöregnar i Peking med alla enorma neonprydda skyskrapor och blixtar mot knallsvart himmel, det är det fanimej något magiskt över. Makalöst häftigt.
Idag, dag 4 så tog vi en taxi en rätt bra bit bortåt i staden. Därifrån tog vi sedan en kanal/flodbåd till det Nya Sommarpalatset. Som vanligt var vi dem enda vita människorna på resemålet. Totalt sett har vi kanske skådat 5-10 vita människor. Båten var proppfull och vattnet var inte direkt drickbart. Men fint var det. Den fullsatta båten till trots, så kände jag mig lugn. Kantrar skiten så är det ändå bara jag och Solander som kan simma här, så vi hinner förmodligen först in till land. Och det är alltid något, för hittills har vi torskat nästan varje tävling när det gäller att komma fram först. Kineser är som svenska seniorer, dom trängs överallt. Spelar ingen roll om det är vi och en kines som ska in i ett rum. Kinesen ska bara in först.
Sommarpalatser och miljöerna runtomkring var riktigt schysst, 17-valvsbron mm likaså. Valde taxialternativet därifrån dock. Nu till Yashowmarknaden. Identiskt med Pärlmarknaden typ. Fast med lite tvärare försäljare, man fick vara riktigt grissnål från början till slut med dessa människor. Och tid tar det. Men oftast med lyckat resultat. Men om man räknar på den kostnadseffektiva tiden att förhandla om en t-shirt med utgångspriset 200 yuan tills att man efter 20 minuter fått den för 30 yuan, så börjar man undra vad man håller på med egentligen. Standardkommentaren från försäljaren när man kommit halvvägs i processen är att man antingen ruinerar dem eller deras barn eller att inköpspriset är minst 100. Undrar även vad dem tänker man stövlar därifrån med inköpt vara för 30 yuan när dem yrkat ett inköpspris runt det tredubbla? Kan säga att jag knappas står i samma kurs som allas vår vän Jan O Waldner i deras ögon.
Efter marknaden gick vi på Hooters. Ja, du läste rätt. Inte mitt val, utan Solanders. Tro det eller ej. Lättklädda kinesiskor som serverar öl och mat på amerikanskt maneèr. Europeisk sport på tv. Jag må erkänna att jag drog lite på smilbanden när dem välkommnade oss med: "Welcoooome to Hooooters" på kraftig kinesisk brytning.
Ikväll blir det lugnt. Imorgon blir det till att spana in den där jävla muren. Kan bli kul, men tvivlar på att den är så häftig som alla säger. Tacka vet jag murarna kring Österåkersanstalten, där är grejerna åtminstonde solida & intakta.
På återseende.
PS. Vi blev blåsta av en mopedtaxi. Resan kostade kostade 40 yuan. Jag gav honom 100. Fick tillbaka 10 yuan och en gammal 50-sovjetsedel. Rysspengen upptäcktes inte förren han förmodligen skrattandes kokade sin hund till middag. Må du brinna i helvetet, du lurendrejande Maofanatiker.
Kommentarer
Postat av: Ann
Ja vad säger man. Anton: JAG ÄLSKAR DIG. Se nu till att hålla bloggen levande så jag får lite humor varje dag. Hälsa "solander" att jag är glad att hon också älskar just dig :)
Postat av: mamma
Jag blir så glad av att läsa din Blogg ...hade högläsn för Christina i dag (vi tjöt av skratt) Det verkar som peking e helt ok o lite till !!! Hälsa Isabelle o ta vara på resans alla höjdpunkter / Kramelikram
Postat av: Monica
skrattar blev hit skiad av en annan Solander, och kan bara hålla med fortsätt skriva;)
Postat av: Freedomtravel
Förr blev jag irriterad när jag blev lurad på pengar utomlands. Nu avsätter jag alltid en pott i budgeten med pengar som ska gå åt till lurendrejeri. Lika bra eftersom det ändå kommer att hända...
;)
Trackback
