Split
Onsdag 17/7
Under måndagsnatten åkte vi tåg från Zagreb till Split. Vi hade bokat upp oss i en sovkupè. I kupèn huserade även 4 andra mäniskor. På ca 4 kvm golvyta delade 2 svenskar, 3 irländskor och en brasiliansk snubbe nattsömnen fördelat på 2st trevåningssängar. Jag och Isabelle hamnade givetvis högst upp i varsinn säng. Med solariumbelysningen placerade 20 cm över pannan. I ett kokhett gammalt koltåg. Jag låg och läste fram tills halv två på morgonen innan jag gjorde ett tappert försök till att sova. Till slut stängde hjärnan ute värmen och snarkandet från hytten.
Klockan sju på morgonen går dörrjäveln till våran kupè upp. Konduktören, en konstig gubbe med mustasch, ville lämna tillbaka våra biljetter han tagit kvällen innan. Detta gör fanskapet genom att kasta upp dörren och vråla: "Goooodmorning! Wake up! We are in Split in thirty minutes! Bye!" Tack för uppvaknandet. På stationen i Split gick vi upp till lägenheten vi hyrt enbart för att inse att vi är ett par timmar tidiga. Så vi dumpade väskorna och gick till stranden. När vi sedan fick nycklarna till lägenheten var det dags för havet igen. Denna gång till annan strand dock. En bit bort med buss från staden. Under lunchen kommer det in någon snubbe med familjen bakom sig på uteserveringen.Han pratar underligt pipigt och flummigt. Isabelle tittar på mig och frågar om mannen är efterbliven? Nej, det var han inte. Han var bara norrmann. Vilket jävla språk dom talar. Fyfan för Norge. Utöver det så var klipporna vi badade ifrån riktigt trevliga. På hemvägen gick inga bussar. Underlig situation. Från ingenstans kommer då ett sånt där tåg på hjul, som små barn brukar få åka i på typ nöjesparker? Den fick bli vår skjuts in till staden igen. Det skakade något så djävulskt, men tillbaka kom vi. På kvällen sedan gick vi ut för en bättre middag och drinkar på en takterrass i hamnen. Där dök även min kamrat Justus upp med sin nyfuna flickvän. Kvällen tog en helvändning och vi fyra gjorde staden. Det vart fylla och dekadens. Mina absoluta favoritämnen som tidigare nämnts.
När ögonen slogs upp imorse mådde jag inte dåligt. Vi var nog fortfarande på arslet. Jag började gnälla lite om hur jobbigt det skulle bli att gå till stranden. Isbelle påminde mig då om att våra vänner skulle upp med 07:30 bussen mot en annan stad 35 mil bort. Kvällen innan gick dom vid 4 på morgonen. Jag mådde plötsligt mycket, mycket bättre. Idag har vi bara slappat på stranden. Sovit, läst och lyssnat på podcasts. Semesterkänsla. Split är också fint, som alla andra städer vi besökt under resan. Dock så är det en ordentlig skillnad på tidigare destionationer. Här är det turism. Folk som kränger prylar i stånd, restauranger med menyer på 6 språk och bananbåtsturer. Både skönt och jobbigt. Kul med mycket folk och lite ös runtomkring, trist med att alla jävlar ska försöka göra pengar på en.
Ikväll ska vi ta det riktigt lugnt med middag på byn. Imorgon ska vi försöka ta en buss till Mostar i Bosnien. Vi hoppas på att kunna få platser. Vi missbedömde det här med att boka idag, så vi får se. Återkommer därifrån. Om det finns internet i Bosnien.
Under måndagsnatten åkte vi tåg från Zagreb till Split. Vi hade bokat upp oss i en sovkupè. I kupèn huserade även 4 andra mäniskor. På ca 4 kvm golvyta delade 2 svenskar, 3 irländskor och en brasiliansk snubbe nattsömnen fördelat på 2st trevåningssängar. Jag och Isabelle hamnade givetvis högst upp i varsinn säng. Med solariumbelysningen placerade 20 cm över pannan. I ett kokhett gammalt koltåg. Jag låg och läste fram tills halv två på morgonen innan jag gjorde ett tappert försök till att sova. Till slut stängde hjärnan ute värmen och snarkandet från hytten.
Klockan sju på morgonen går dörrjäveln till våran kupè upp. Konduktören, en konstig gubbe med mustasch, ville lämna tillbaka våra biljetter han tagit kvällen innan. Detta gör fanskapet genom att kasta upp dörren och vråla: "Goooodmorning! Wake up! We are in Split in thirty minutes! Bye!" Tack för uppvaknandet. På stationen i Split gick vi upp till lägenheten vi hyrt enbart för att inse att vi är ett par timmar tidiga. Så vi dumpade väskorna och gick till stranden. När vi sedan fick nycklarna till lägenheten var det dags för havet igen. Denna gång till annan strand dock. En bit bort med buss från staden. Under lunchen kommer det in någon snubbe med familjen bakom sig på uteserveringen.Han pratar underligt pipigt och flummigt. Isabelle tittar på mig och frågar om mannen är efterbliven? Nej, det var han inte. Han var bara norrmann. Vilket jävla språk dom talar. Fyfan för Norge. Utöver det så var klipporna vi badade ifrån riktigt trevliga. På hemvägen gick inga bussar. Underlig situation. Från ingenstans kommer då ett sånt där tåg på hjul, som små barn brukar få åka i på typ nöjesparker? Den fick bli vår skjuts in till staden igen. Det skakade något så djävulskt, men tillbaka kom vi. På kvällen sedan gick vi ut för en bättre middag och drinkar på en takterrass i hamnen. Där dök även min kamrat Justus upp med sin nyfuna flickvän. Kvällen tog en helvändning och vi fyra gjorde staden. Det vart fylla och dekadens. Mina absoluta favoritämnen som tidigare nämnts.
När ögonen slogs upp imorse mådde jag inte dåligt. Vi var nog fortfarande på arslet. Jag började gnälla lite om hur jobbigt det skulle bli att gå till stranden. Isbelle påminde mig då om att våra vänner skulle upp med 07:30 bussen mot en annan stad 35 mil bort. Kvällen innan gick dom vid 4 på morgonen. Jag mådde plötsligt mycket, mycket bättre. Idag har vi bara slappat på stranden. Sovit, läst och lyssnat på podcasts. Semesterkänsla. Split är också fint, som alla andra städer vi besökt under resan. Dock så är det en ordentlig skillnad på tidigare destionationer. Här är det turism. Folk som kränger prylar i stånd, restauranger med menyer på 6 språk och bananbåtsturer. Både skönt och jobbigt. Kul med mycket folk och lite ös runtomkring, trist med att alla jävlar ska försöka göra pengar på en.
Ikväll ska vi ta det riktigt lugnt med middag på byn. Imorgon ska vi försöka ta en buss till Mostar i Bosnien. Vi hoppas på att kunna få platser. Vi missbedömde det här med att boka idag, så vi får se. Återkommer därifrån. Om det finns internet i Bosnien.
Kommentarer
Trackback
