norrasthlm

Ljubljana by night var en fräsare. För dom som hade orken. Orken saknade däremot jag och Isabelle. Fast inte från början. Då var vi alerta som blodhundar under jaktsäsong. Med dansanta steg lämnade vi våran högborg och tog oss mot stora torget för festligheter och show. Längs med floden slog vi oss framåt tillsammans med hundratals andra. Väl på torget, som sträcker sig från floden och uppåt, högg vi tag i första bästa bord på en uteservering. Vi hann inte mer än att beställa in första rundan innan ett slirande ackord tog stryptag på hela omgivning. Sloveniens absolut sämsta coverband klev upp på en scen och riffade loss, knappt 10 meter ifrån oss. Det var kläder från -76 och frisyrer från -81. Det var ofrivilliga höga toner, det var flärd och det var show. Det var helt enkelt så jävla pissdåligt. Något enbart just ni två verkade tycka. Alla andra runtomkring på torget verkade inbilla sig att Queen besökte byn. Nog för att artisten försökte sig på Queen, men någon brittisk megastjärna var det jävlar i mig inte. Det var snarare Sven Ingvars på riktigt dåligt amfetamin. Han skrek som en katt, publiken svarade med ett tjoho och sen klappade hela Ljubljana (Förutom vi) takten för fulla muggar. Jag stod ut i exakt två öl och en whisky innan hjärnan började dra i hårsäckarna för att isolera sig från verksamheten.

Efter misshandeln gick vi runt i området. Ljubljana är en väldigt fin stad, så vi hade lite att titta på i kvällsmörkret. Många restauranger och barer, fina gamla hus och statyer. Mycket folk var även ute och rörde på sig. Men helt plötsligt gick luften ur oss. Vi blev trötta och sega, så med varsinn uppgiven blick där både förstod exakt vad den andra menade, så kunde vi pusta ut och gå tillbaka mot hotellet. Film på rummet passade mycket bättre än uteliv igår. Det var något jag kände tacksamhet för när klockan ringde imorse. Efter frukostbuffèn tog vi en taxi till stationen ett par timmar innan vårat tåg skulle ta oss till Zagreb. Placerade oss i en park invid spåren för sol och bokläsning. Där under något träd mådde jag riktigt bra. Lite lunch på det, sagolikt god Burek och Plejckavica, och sen in på tåget. I samma kupè som oss satt en amerikan som besökt mer eller mindre hela jorden. En riktigt trevlig filur som vi slog ihjäl dom knappa tre timmarna med.

Det blev ett hostel här i Zagreb. Det renaste hittills tror jag. Direkt när vi kom hit var det bara att slänga upp datorn för att via knackig stream kolla in Syrianska-AIK. Ikväll delas rummet med 4 personer till. Börjar sakta vänja mig vid just det. Jobbigaste biten är att behöva dela badrum med löst folk. Och sen alla dessa jävlar som ska stövla omkring på ägorna som om det var deras eget hem. I bara kallingar och skitig t-shirt med en yoghurth i handen, som om det var det mest naturliga i världen. När jag dricker öl och tittar på fotboll vill jag inte ha någon random jävla naken-Janne som susar runt och sörplar kaffe & diskuterar världspolitik. Ikväll ska vi ut och titta på Zagreb. Åtminstonde äta någonstans. Prio ett just nu. Jag är skithungrig.