norrasthlm

Fredag 12/7
Det är med ledsamma nyheter jag måste meddela att jag lämnat Bratislava. Jag kunde inte hantera staden och staden kunde inte hantera mig. Den extraordinära stämningen som uppstod på stationen när vi skulle åka - Flaggor & fanfarer, tårfyllda ögon och läppar som skrek mot tågfönstret: "Snälla, kom tillbaka så fort ni kan" möttes av ett: "Snälla Bratislava, städa aldrig upp er själva - Fortsätt vara skitiga svin" Sen lämnade tåget stationen och kvar fanns bara en stor fråga: Varför blev mötet så kort?

Jo. Det kan jag berätta. Bratislava är otroligt charmigt, folket vänliga och hjälpsamma och hela staden ångar av gammalt kommunistförtryck och krig. Men Bratislava är inte mer än fylla och dekadens. Förvisso två utav mina favoritämnen, men mer än ett par dagar (i vårat fall två dagar och en natt) räcker. Bratislava är nog den mest härjade staden jag besökt sedan Nairobi. Hus som förmodligen varit ganska pampiga en gång i tiden är numera lämnade åt sitt eget öde. Ett öde ingen verkar vilja skall vara vackert. Det är klotter och trasiga gator i princip i hela innerstaden. Ytterförorterna behövar man nog inte ens nämna. En huvudstad i Europa ska inte ha en centralstation som ser ut som om pansarvagnarna drog därifrån dagen innan. Sprucken asfalt, all gatsten är bortplockad, servicepersonalen har en doja och inga tänder. Jag vart på riktigt förvånad över att det inte hoppade runt höns i biljettluckorna.

Efter att ha spenderat ett par timmar i vårt hostels trädgård och druckit öl så begav vi oss ut för att upptäcka staden vi varit så nyfikna på. Vi promenerade genom slummen som bestod av klotter och öde gator. Molnen hade rullat in över staden och en bit där borta så tornade Bratislava slott upp sig, på en hög kulle som ett vakande monument över skithålet till stad. Men efter en kvart så sprack det upp. Synen som låg framför våra fötter var samma trasiga stad fast nu med ölhallar, barer, bärserior, restauranger, fler barer och ett & annat cafè. Vi intog middag på en folktom indisk restaurang - Som var superb. Strålande tider. Gick vidare nedåt gatan för att ramla in på en Shisha-bar. För er som inte är lika kultiverade som undertecknad är det helt enkelt en sylta där man får röka vattenpipa och bete sig som en jävla pirat. Nu råkade det vara så att ägaren på haket var den som även intog piratrollen. Karln var snorfull och när han inte sprang och gav mig cigaretter (mina hade tagit slut) med ett leende så svor och skällde han på dom stackars servitriserna. En karl i min smak. Vi blev kvar ett par timmar innan vi med fyllproppen som ledsagare hamnade på någon annan inrättning. Där samlade vi ihop det sista av det mod som skulle behövas för att gå på kvällens höjdpunkt. Sub Club närmare bestämt. Sub Club är just en alternativ raveklubb som flyttat in i ett skyddsrum byggt för kärnvapenkrig. Självklart i berget under Bratislava slott. Klockan blev strax efter ett innan vi tog en taxi dit. Det såg väldigt mörkt ut när vi kom fram, förutom 3 st taxibilar utanför. Frågade vår taxichaufför om det verkligen var öppet, detta låg trots allt en bit utanför staden. Jovars, det är öppet ge mig pengarna och försvinn, kontrade taxinchauffören. I samma veva som vi hoppar ut åker alla fyra taxibilarna därifrån som på ett kommando. Kvar står två stycken svenska idioter och stirrar på korrugerad plåt som täcker för ingången. Efter 20 sekunder kommer en av bilarna backandes tillbaka: "Ska ni ha skjuts?" undrar han. Nä, vi skulle uppskatta om det kunde börja regna och vi fick gå tillbaka hem, jävla åsna. Han körde oss tillbaka till hostelet, och vi satt tysta.

Väl på vårat hostel satte vi oss ett tag i den gemensamma baren. Vid halv tre tog vi oss tillsammans med ett par av våra rumskamrater upp mot just rummet för att sova. Det var jag och Isabelle, den där bruden från Glasgow och två fulla finnar. Väl inne på rummet inser den ena av dom fulla finnarna att någon valt att slagga i hans binge. Den fulla finnen gör vad fulla finnar gör bäst, han startar uppror. I hans säng ligger tydligen en sktig slovak och kvartar - Finnen ruskar liv i slovaken och undrar hur i helvete han tänker som går och läggar sig i en bäddad säng? Slovaken har som tur var inget vidare ordförråd på engelska (Som alla andra i Slovakien/Tjeckien) så finnen får snällt gå och bädda en ny säng till sig själv. Innan han är färdig med det snarkar slovaken redan gott i finnens säng. Jag log och somnade. Även fast det var varmt, jag fått överslafen och någon annan idiot snarkade i rummet.

Väl på tågstationen inser vi att vi av någon anledning skulle åka ifrån stadens tågstation nr 2 på andra sidan Donau. Detta inser vi tjugo minuter innan vårat tåg ska avgå från perrongen. In snabbt som fan i en taxi som framfördes av en rivig böna i 50:års åldern. Fort gick det och i tid hann vi fram. Vi fick byta tåg i Wien, vilket gick smärtfritt. Från Wien åkte vi upp i bergen och slingrade oss omkring hela vägen till Graz, med otroligt schyssta alplandskap. Ännu ett tågbyte senare så var vi plötsligt i Slovenien. Så mycket kan jag säga hittills att Slovenien kontra Slovakien är som natt och dag. I min naiva, lite insnöade värld trodde jag att det vara samma skrot och korn. Nej. Naturen vi åkt igenom i Slovenien ser ut som Österrike ungefär. Byarna är välskötta och bilparkerna dyra. EU-pengarna kanske inte gick till lokala smugglarna i Slovenien? Höga berg, slott och vinrankor som slingrar sig fram. Rutten mellan Wien och Ljubljana (speciellt sista tredjedelen) är fantastisk. Rekomenderas varmt.

 

Vi tappade greppet litegrann och valde att skita i att bo på lopphostel under nästkommande två dygnen som vi ska vara i Ljubljana. Fick ett bra hotellpris och tyckte att det kunde vara skönt att slippa stå i kö till duschen eller behöva lyssna till konstiga ljud under natten. Så nu bor vi på nionde våningen i ett kolsvart Ljubljana. Staden har vi hittills inte sett så mycket av. Tog oss direkt från stationen till hotellet i nattmörkret. Men det verkar lovande. Alla pratar väldigt bra engelska av dem vi träffat, så jag vart glatt överaskad när jag kunde lägga ned charadblocket i väskan när jag stod i lobbyn. Prisa gud.

Lägg märke till att jag avencerat och nu lagt in ett par bilder (Tack Isabelle)