New York!
6/7 Liggandes i en hotellsäng på elfte våningen ca 100 meter från Times Square. Blir med lätt darrig hand som jag får plita på tangenterna. Jag har en Budweiser i handen. Mittemot sitter herrarna PW och Melkersson med samma uppsättning. Isabelle är ute och handlar kläder, det tror vi iaf. Kroppen och själen har redan hunnit med att få sig en rejäl tryckspark under den här korta tiden vi varit borta. Det har druckits alldeles ofantliga mängder. Har lite tidsbrist, så det blir till att beskriva i korthet vad vi lyckats med hittills.
Torsdag morgon hämtar Melkerssons gode fader ett gäng pigga/halvpackade ursäkter till människor hemma hos oss. Vi startade lite tidigare med gemensam frukost bestående av bacon/ägg/milkshake och tillhörande öl/shots. Vi slängs av på Arlanda och hinner knappt dricka två pliktbira innan vi ombeds vänligt men bestämt att kliva på planet en halv dag innan skiten skulle varit i luften. Dessutom blev vi 40 minuter sena innan vårt Deltaflyg kryssade omkring uppe i himlen. Jag och PW körde på taktiken "attackdrickande" som är rätt enkel att förstå. Man dricker helt enkelt så mycket och så snabbt som möjligt för att möjliggöra en klassisk däckning och på så sätt kvittera ut ett par timmars sömn åtminstonde. Vi lyckades på ett utomordentligt sätt. Melker och Isabelle lyckades somna utan några större mängder.
När vi väl landat i New York började vi färden mot Manhattan och hotellet. Vi hann knappt slänga in väskorna rummet innan vi gav oss ut för att spana in omgivningarna. Blev inte många kvarters promenad innan vi sladdade in på ett irländskt hak för att ljuga ikapp och börja pressa tillbaka tidsomställningen. Blev sittandes där ett tag innan vi vände hemåt för att duscha och byta om. Ut sedan för middag. Blev en mexikansk resturang någonstans i Midtown. Vi hade grunden med oss från tidigare, nu skulle det börjas snickra upp en rejäl svinfylla. Melkersson drack en tequila margherita till middagen som var så stark att vår gode vän Lasse-Vakt hade sagt ifrån på skarpen att nog får vara nog. Jag hade en teori-genomgång med gänget innan vi lämnade restaurangen. Den handlade om att även om jetlagen gör sig påmind så ska Olle motas i grind så att säga. Att det är en mental inställning allt handlar om och att det är var och ens förbannade skyldighet att hålla sig tillräckligt alert för en natt på stan. Folket sög in infomationen från ledaren som ett gäng svampar.
Kvällen rasade vidare i ett rasande tempo. Ett av dem trevligare blev förra årets bekantning, Wicked Willys. Ett jävla ös. Solander och Melkersson smällde av en karaokeduett med mig och PW som deras största fans i publiken. Det är någonting väldigt väldigt fantastiskt att se en berusad Melker gå loss till Whams gamle klassiker "Wake me up before you go go" Isabelle stöttade upp karln väldigt bra dock, det kan ha blivit lite av ett dansnummer bara annars, då Melker valde att enbart sjunga under refrängen. Senare på samma ställe har jag blivit så trött att jag nästan somnar där jag står och dricker grogg. Detta kan givetvis inte ske, då jag haft ett brandtal inför mina kollegor ang den mentala inställningen. Jag prövade allt, dricka vatten snabbt, ta friskluft och jogga på stället för att vakna till. Utan önskat reultat. Vändningen kom när jag tittade ned i mitt tomma grogglas och fick syn på isbitarna. Dom lade jag sen på ögonlocken och gned runt i övriga delen av ansiktet. Som en skänk från ovan blev jag vansinnigt vaken och klar. Festen kunde gå vidare.
Ett par timmar senare går vi till sängs. Alla var hyffsat pigga på morgonen och vi gas oss ut i storstaden för frukost. Tog sedan en taxi ned till Ground Zero därifrån valde vi att promenera ned genom finansområdet ned till vattnet. Gick sen över Brooklynbron och satte oss i en park, fikade lite och kände oss kräddiga. Där någonstans började PW känna av baksmällan. Karln ville spy men höll tillbaka. Tog sedan en färja över tillbaka till Manhattan. Åkte sen upp till Rockefeller Center och tittade på utsikten.
Ikväll ska vi ut och försöka vara någorlunda städade. Återstår att se hur det går med det.
Torsdag morgon hämtar Melkerssons gode fader ett gäng pigga/halvpackade ursäkter till människor hemma hos oss. Vi startade lite tidigare med gemensam frukost bestående av bacon/ägg/milkshake och tillhörande öl/shots. Vi slängs av på Arlanda och hinner knappt dricka två pliktbira innan vi ombeds vänligt men bestämt att kliva på planet en halv dag innan skiten skulle varit i luften. Dessutom blev vi 40 minuter sena innan vårt Deltaflyg kryssade omkring uppe i himlen. Jag och PW körde på taktiken "attackdrickande" som är rätt enkel att förstå. Man dricker helt enkelt så mycket och så snabbt som möjligt för att möjliggöra en klassisk däckning och på så sätt kvittera ut ett par timmars sömn åtminstonde. Vi lyckades på ett utomordentligt sätt. Melker och Isabelle lyckades somna utan några större mängder.
När vi väl landat i New York började vi färden mot Manhattan och hotellet. Vi hann knappt slänga in väskorna rummet innan vi gav oss ut för att spana in omgivningarna. Blev inte många kvarters promenad innan vi sladdade in på ett irländskt hak för att ljuga ikapp och börja pressa tillbaka tidsomställningen. Blev sittandes där ett tag innan vi vände hemåt för att duscha och byta om. Ut sedan för middag. Blev en mexikansk resturang någonstans i Midtown. Vi hade grunden med oss från tidigare, nu skulle det börjas snickra upp en rejäl svinfylla. Melkersson drack en tequila margherita till middagen som var så stark att vår gode vän Lasse-Vakt hade sagt ifrån på skarpen att nog får vara nog. Jag hade en teori-genomgång med gänget innan vi lämnade restaurangen. Den handlade om att även om jetlagen gör sig påmind så ska Olle motas i grind så att säga. Att det är en mental inställning allt handlar om och att det är var och ens förbannade skyldighet att hålla sig tillräckligt alert för en natt på stan. Folket sög in infomationen från ledaren som ett gäng svampar.
Kvällen rasade vidare i ett rasande tempo. Ett av dem trevligare blev förra årets bekantning, Wicked Willys. Ett jävla ös. Solander och Melkersson smällde av en karaokeduett med mig och PW som deras största fans i publiken. Det är någonting väldigt väldigt fantastiskt att se en berusad Melker gå loss till Whams gamle klassiker "Wake me up before you go go" Isabelle stöttade upp karln väldigt bra dock, det kan ha blivit lite av ett dansnummer bara annars, då Melker valde att enbart sjunga under refrängen. Senare på samma ställe har jag blivit så trött att jag nästan somnar där jag står och dricker grogg. Detta kan givetvis inte ske, då jag haft ett brandtal inför mina kollegor ang den mentala inställningen. Jag prövade allt, dricka vatten snabbt, ta friskluft och jogga på stället för att vakna till. Utan önskat reultat. Vändningen kom när jag tittade ned i mitt tomma grogglas och fick syn på isbitarna. Dom lade jag sen på ögonlocken och gned runt i övriga delen av ansiktet. Som en skänk från ovan blev jag vansinnigt vaken och klar. Festen kunde gå vidare.
Ett par timmar senare går vi till sängs. Alla var hyffsat pigga på morgonen och vi gas oss ut i storstaden för frukost. Tog sedan en taxi ned till Ground Zero därifrån valde vi att promenera ned genom finansområdet ned till vattnet. Gick sen över Brooklynbron och satte oss i en park, fikade lite och kände oss kräddiga. Där någonstans började PW känna av baksmällan. Karln ville spy men höll tillbaka. Tog sedan en färja över tillbaka till Manhattan. Åkte sen upp till Rockefeller Center och tittade på utsikten.
Ikväll ska vi ut och försöka vara någorlunda städade. Återstår att se hur det går med det.
Kommentarer
Trackback
