Yuma
25/9
Sista kvällen i San Diego igår. Vi tog en taxi till Gaslamp-district, var förvånansvärt likt Stureplan. Den lättsamma, skitdetsamma-stämningen var som bortblåst och in klev det stiffa, hippa & svåra. Givetvis bar jag shorts, så inte nog med att jag var lika packad som en lastbil flyktingar från Mexico, jag skulle förmodligen få ett helvete i dörren på valfritt matställe. Vi hittade till slut ett ställe som verkade någorlunda jordnära, en restaurang som även var ett bryggeri. Åt riktigt bra och drack väldigt starkt. Just den ölsorten vi beställde in låg på närmare 9% alkohol. Då är det lätt att tro att inte ens Lasse Vakt skulle klara av att trycka ned drycken utan kväljningar, men det var inga problem alls. En väldigt god öl faktiskt. Efter avslutad supè var vi rörande överens om att lämna kvarter Skitnödig därhän och begav oss tillbaka mot vårt lite varmare och mindre bemedlade område. Där blev det bar och nattklubb tills stängningen slog oss över fingrarna. Knappt några asiater ute den här kvällen, så det var ett enormt plus i kanten. Ett par rödklädda vakter roade sig dock med att lysa mig i ögonen med någon larvig ficklampa och fråga hur mycket jag druckit egentligen. Ja, vad spelar det för roll hur mycket jag har druckit? Det ligger två snubbar och sover på dansgolvet, grabben vid bordet bakom behöver ha en bår för att ta sig ut från haket och det där tjejgänget i hörnet är så packade att dem bokstavligt talat får vatten i shotsglasen och tror att det är sprit. Men hur mycket jag druckit, som fortfarande sitter för egen maskin och vet vad jag heter (typ), har du mage att fråga om intaget? Han bad om ursäkt för frågan och gick. Bra så.
Taxi hem för sömn. Vi förflyttade oss idag från San Diego till den sömniga lilla hålan Yuma. Vi vet fortfarande inte riktigt vad fan vi ska göra här, så vi har legat vid poolen från att vi kom. Vi har däremot fått erfara vad värmen i öknen innebär. På vägen hit steg temperaturen runt femton grader. På 2 timmars bilresa. Jag har återigen gjort min hemläxa och läst på lite om staden. Yuma är, vad jag förstått saken, vä rldens soltätaste stad. Det regnar runt 3 mm om året här, och himlen är mer eller mindre alltid knallblå. Därav har det amerikanska flygvapnet valt att förlägga stora delar av sina stridspilot utbildningar här, flygförhållandena kan nog inte bli mycket mer optimala. Det är så äckligt varmt och torrt att jag verkligen inte greppar hur man klarar av att bo här, för det gör en del människor. Deras hjärnor borde ha kokat bort för länge sedan. Den här staden ligger mitt i ingenting. Det är öken, öken, öken och Mexico åt dem olika vädersträcken. Vägen hit var fruktansvärt fin dock.
Eftermiddagen spenderade vi som sagt vid poolen fram tills vi gick iväg och åt sen lunch nere på byn. Hur vi lägger upp kvällen får vi se senare. Jag är på jakt efter att få vara lite extra macho och vill helt sonika hitta någon skjutbana. Jag har fått förvånansvärt bra gehör på den punkten. Problemet verkar vara att alla som bor här har minst 4 vapen hemma under kudden, så skjutbanorna verkar inte ha något större behov av att hyra ut puffror till vilsna turister. Turistbranschen i Yuma verkar, precis som den snorheta öknen, vara stendöd.
På återseende.
Sista kvällen i San Diego igår. Vi tog en taxi till Gaslamp-district, var förvånansvärt likt Stureplan. Den lättsamma, skitdetsamma-stämningen var som bortblåst och in klev det stiffa, hippa & svåra. Givetvis bar jag shorts, så inte nog med att jag var lika packad som en lastbil flyktingar från Mexico, jag skulle förmodligen få ett helvete i dörren på valfritt matställe. Vi hittade till slut ett ställe som verkade någorlunda jordnära, en restaurang som även var ett bryggeri. Åt riktigt bra och drack väldigt starkt. Just den ölsorten vi beställde in låg på närmare 9% alkohol. Då är det lätt att tro att inte ens Lasse Vakt skulle klara av att trycka ned drycken utan kväljningar, men det var inga problem alls. En väldigt god öl faktiskt. Efter avslutad supè var vi rörande överens om att lämna kvarter Skitnödig därhän och begav oss tillbaka mot vårt lite varmare och mindre bemedlade område. Där blev det bar och nattklubb tills stängningen slog oss över fingrarna. Knappt några asiater ute den här kvällen, så det var ett enormt plus i kanten. Ett par rödklädda vakter roade sig dock med att lysa mig i ögonen med någon larvig ficklampa och fråga hur mycket jag druckit egentligen. Ja, vad spelar det för roll hur mycket jag har druckit? Det ligger två snubbar och sover på dansgolvet, grabben vid bordet bakom behöver ha en bår för att ta sig ut från haket och det där tjejgänget i hörnet är så packade att dem bokstavligt talat får vatten i shotsglasen och tror att det är sprit. Men hur mycket jag druckit, som fortfarande sitter för egen maskin och vet vad jag heter (typ), har du mage att fråga om intaget? Han bad om ursäkt för frågan och gick. Bra så.
Taxi hem för sömn. Vi förflyttade oss idag från San Diego till den sömniga lilla hålan Yuma. Vi vet fortfarande inte riktigt vad fan vi ska göra här, så vi har legat vid poolen från att vi kom. Vi har däremot fått erfara vad värmen i öknen innebär. På vägen hit steg temperaturen runt femton grader. På 2 timmars bilresa. Jag har återigen gjort min hemläxa och läst på lite om staden. Yuma är, vad jag förstått saken, vä rldens soltätaste stad. Det regnar runt 3 mm om året här, och himlen är mer eller mindre alltid knallblå. Därav har det amerikanska flygvapnet valt att förlägga stora delar av sina stridspilot utbildningar här, flygförhållandena kan nog inte bli mycket mer optimala. Det är så äckligt varmt och torrt att jag verkligen inte greppar hur man klarar av att bo här, för det gör en del människor. Deras hjärnor borde ha kokat bort för länge sedan. Den här staden ligger mitt i ingenting. Det är öken, öken, öken och Mexico åt dem olika vädersträcken. Vägen hit var fruktansvärt fin dock.
Eftermiddagen spenderade vi som sagt vid poolen fram tills vi gick iväg och åt sen lunch nere på byn. Hur vi lägger upp kvällen får vi se senare. Jag är på jakt efter att få vara lite extra macho och vill helt sonika hitta någon skjutbana. Jag har fått förvånansvärt bra gehör på den punkten. Problemet verkar vara att alla som bor här har minst 4 vapen hemma under kudden, så skjutbanorna verkar inte ha något större behov av att hyra ut puffror till vilsna turister. Turistbranschen i Yuma verkar, precis som den snorheta öknen, vara stendöd.
På återseende.
Kommentarer
Postat av: Ann Solander
Ha ha nu har du iaf varit Yuma, även om det är ÖKEN hett.
Trackback
