Viva Las Vegas
Under denna postering ligger inlägget rörande onsdagen 14/9 samt torsdagen 15/9. Dvs att jag lade upp skiten i morse, våran tid. Då var uret halvsen kväll hos er. Tänkte mest ge dem som följer dem här resenoteringarna, som inte riktigt var med i matchen igår, en chans att läsa inlägget innan det här för att haka med i svängarna. Precis.
Precis i detta ögonblick så sitter jag på mitt hotellrum som är placerat på The Strip. Den världsberömda strippen. Glitter och glamour, hela jävla paketet. Så kan man ju se det. Vi residerar på Riviera Hotel. Ett "gemytligt" hotell, med plats för x antal tusen boende, ett casino stort som mellansverige, 7 restauranger, otaliga mängder cafeèr & barer samt övriga bekvämlighets faciliteter. Ikväll ska vi ut och göra Las Vegas på riktigt. Det sket sig lite igårkväll, som jag beskrev väldigt kort i kapitlet nedanför. Kort sagt om gårdagen - Det rasade åt helvete med hotell. Vi satt ett par mil utanför L.V och fann ingen bostad på The Strip för nätterna vi tänkt stanna. Det var kravet. Till slut löste vi saken genom att kliva upp lite ovanför uträknad budget. Å andra sidan är det inom budget, sett till vad vi sparat in på dem andra loppmotellen.
Las Vegas. Amerikas lekplats. Vuxendagiset som aldrig slutar pulsera. Där människorna släpper allt vad deras vardagsroller innebär. Jag vet inte hur jag ska känna inför staden. Faktiskt. Det är med stora blåa ögon jag ser mycket som jag älskar. Men det är minst lika mycket som jag hatar. Jag är faschinerad och imponerad, samtidigt som jag mår fysiskt illa när jag ser hur det ser ut. Nu ska jag inte dra allt för hårda slag på strängarna, vi har bara varit här i ca ett dygn. Men kortfattat på den negativa sidan - Det kryllar, ja kryllar, av uteliggare av alla dess slag. Inne på kasinona sitter människor som med syrgas i sin rullstol sätter sina sista försäkringspengar för månaden på någon jävla pokermaskin. Det är rätt vidrigt. Samtidigt, stänger man av sådana mänskliga faktorer och bara ser Vegas till vad det är, en jävla nöjesmetropol, så finns allt här. Dygnet runt. När du vill. Det är show, det är flärd. Turister med pengar mår bra, lever livet. Någon sa: "Svennebanan" Ordet har aldrig varit mer passande.
Idag fredag, har vi inte gjort många knop. Vi tog sovmorgon (blev en sen incheckning igår som sagt) gick iväg och åt frukost. Tog bilen och stack iväg till en stor outlet, strax norr om L.V. 150 olika butiker med duktigt reducerade priser. Jag kände mig tyvärr rätt seg och hängig, förkyld på något sätt, så jag tyckte mest att allt sög. Dem andra hade det riktigt trevligt dock. Det handlades och Isabelle fick köpa pjuck från Steve Madden. Så hennes dag var ju klappad och klar. Melker och David handlade på även dom. För mig blev det en skjorta från Tommy Hillfiger. På väg hemåt stannade vi på hotell The Stratosphere. Vi spelade och drack sprit. Uppenbarligen kan man sitta i baren och spela, lägga i ett par dollar och sen är spriten gratis så länge du spelar. Jag spelade för 10$ och drack helt sonika två öl och en J.D shot gratis under den timmen jag satt och småpratade i mitt sällskap. Melker vann givetvis 600 kr. Vi rörde oss sen tillbaka mot hotellet, körde längs med hela strippen, från norr till söder och tillbaka igen. Jag gick och handlade fördrickat inför kvällen på liquerstoren. Mötte upp dem andra på rummen. Nu har vi varit och käkat, skall göra oss redo för bravaderna som väntar runt hörnet. Det blir utgång.
Ikväll skall jag stå där, med byxorna nere vid fotknölarna. Inte för att något halvbilligt Vegasfnask dragit ned dem, (finns gott om dem, oerhört gott om dem) utan för att någon helrisig casinodealer tagit varenda krona av resekassan ifrån mig. Men vafan, hur många gånger åker man till Las Vegas, där tacky Amerika visar sin sanna nuna?
PS. När vi checkade in igår och tog hissen till vår våning var det slaggis. Direkt utanför hissen hörde vi vrål och jävelskap innanför första bästa dörr. Svenskar som vi är tjuvlyssnade vi. Behövdes iof inte så mycket tjuvlyssnande för att höra vad som pågick. En kvinnomisshandel när den låter som mest. Det första man gör i staterna är inte att sparka in dörren och avbryta eventuella aktiviteter, nej inte med dem vapenlagarna. Isabelle fick istället ringa på vakterna och meddela om pryglingen av fruntimmer (hon hade förmodligen bytt låt, skit ska skit ha) Två minuter senare står sheriffen och hans två vänner och rusar in i rummet. Det blev gripning av snubbe och hånflin av vårt sällskap med mig i spetsen som den evigt skadeglade.
På återseende.
// Lusopankos (snart)
Precis i detta ögonblick så sitter jag på mitt hotellrum som är placerat på The Strip. Den världsberömda strippen. Glitter och glamour, hela jävla paketet. Så kan man ju se det. Vi residerar på Riviera Hotel. Ett "gemytligt" hotell, med plats för x antal tusen boende, ett casino stort som mellansverige, 7 restauranger, otaliga mängder cafeèr & barer samt övriga bekvämlighets faciliteter. Ikväll ska vi ut och göra Las Vegas på riktigt. Det sket sig lite igårkväll, som jag beskrev väldigt kort i kapitlet nedanför. Kort sagt om gårdagen - Det rasade åt helvete med hotell. Vi satt ett par mil utanför L.V och fann ingen bostad på The Strip för nätterna vi tänkt stanna. Det var kravet. Till slut löste vi saken genom att kliva upp lite ovanför uträknad budget. Å andra sidan är det inom budget, sett till vad vi sparat in på dem andra loppmotellen.
Las Vegas. Amerikas lekplats. Vuxendagiset som aldrig slutar pulsera. Där människorna släpper allt vad deras vardagsroller innebär. Jag vet inte hur jag ska känna inför staden. Faktiskt. Det är med stora blåa ögon jag ser mycket som jag älskar. Men det är minst lika mycket som jag hatar. Jag är faschinerad och imponerad, samtidigt som jag mår fysiskt illa när jag ser hur det ser ut. Nu ska jag inte dra allt för hårda slag på strängarna, vi har bara varit här i ca ett dygn. Men kortfattat på den negativa sidan - Det kryllar, ja kryllar, av uteliggare av alla dess slag. Inne på kasinona sitter människor som med syrgas i sin rullstol sätter sina sista försäkringspengar för månaden på någon jävla pokermaskin. Det är rätt vidrigt. Samtidigt, stänger man av sådana mänskliga faktorer och bara ser Vegas till vad det är, en jävla nöjesmetropol, så finns allt här. Dygnet runt. När du vill. Det är show, det är flärd. Turister med pengar mår bra, lever livet. Någon sa: "Svennebanan" Ordet har aldrig varit mer passande.
Idag fredag, har vi inte gjort många knop. Vi tog sovmorgon (blev en sen incheckning igår som sagt) gick iväg och åt frukost. Tog bilen och stack iväg till en stor outlet, strax norr om L.V. 150 olika butiker med duktigt reducerade priser. Jag kände mig tyvärr rätt seg och hängig, förkyld på något sätt, så jag tyckte mest att allt sög. Dem andra hade det riktigt trevligt dock. Det handlades och Isabelle fick köpa pjuck från Steve Madden. Så hennes dag var ju klappad och klar. Melker och David handlade på även dom. För mig blev det en skjorta från Tommy Hillfiger. På väg hemåt stannade vi på hotell The Stratosphere. Vi spelade och drack sprit. Uppenbarligen kan man sitta i baren och spela, lägga i ett par dollar och sen är spriten gratis så länge du spelar. Jag spelade för 10$ och drack helt sonika två öl och en J.D shot gratis under den timmen jag satt och småpratade i mitt sällskap. Melker vann givetvis 600 kr. Vi rörde oss sen tillbaka mot hotellet, körde längs med hela strippen, från norr till söder och tillbaka igen. Jag gick och handlade fördrickat inför kvällen på liquerstoren. Mötte upp dem andra på rummen. Nu har vi varit och käkat, skall göra oss redo för bravaderna som väntar runt hörnet. Det blir utgång.
Ikväll skall jag stå där, med byxorna nere vid fotknölarna. Inte för att något halvbilligt Vegasfnask dragit ned dem, (finns gott om dem, oerhört gott om dem) utan för att någon helrisig casinodealer tagit varenda krona av resekassan ifrån mig. Men vafan, hur många gånger åker man till Las Vegas, där tacky Amerika visar sin sanna nuna?
PS. När vi checkade in igår och tog hissen till vår våning var det slaggis. Direkt utanför hissen hörde vi vrål och jävelskap innanför första bästa dörr. Svenskar som vi är tjuvlyssnade vi. Behövdes iof inte så mycket tjuvlyssnande för att höra vad som pågick. En kvinnomisshandel när den låter som mest. Det första man gör i staterna är inte att sparka in dörren och avbryta eventuella aktiviteter, nej inte med dem vapenlagarna. Isabelle fick istället ringa på vakterna och meddela om pryglingen av fruntimmer (hon hade förmodligen bytt låt, skit ska skit ha) Två minuter senare står sheriffen och hans två vänner och rusar in i rummet. Det blev gripning av snubbe och hånflin av vårt sällskap med mig i spetsen som den evigt skadeglade.
På återseende.
// Lusopankos (snart)
Kommentarer
Trackback
