Denna jävla hetta.
26/9
Efter febrilt letande på nätet angående vad i herrens namn man gör i Yuma, en söndagskväll dessutom, så valde vi att ge oss ut på måfå då internet inte gav oss några som helst guidelinjer. Efter lite konsulterande med den trevliga damen i receptionen så blev det resans kanske tvåhundrade taxi. Chauffören var en tvättäkta redneck, med så grov accent att det var omöjligt att förstå vad denna inavlade, tandlösa människan spottade ur sig. Uppfattade det som att han körde oss till Old Town Yuma. Vi rullade in på en becksvart parkering och tv-serien Cops har aldrig varit mer påtaglig. Där släppte han av oss och förklarade på sitt omöjliga tugg åt vilka håll det fanns barer. Det var football night, så det borde vara en del människor ute på byn, var hans samlade bedömning av situationen. Första kvarten gick vi omkring med gapande munnar. Det var så jävla öde att även Bammarboda skulle ge sken av att vara en storstad om man ställt dem mot varandra. På detta låg den förbannade värmen. Jag kan verkligen inte förstå hur människorna klarar av att bo såhär. Till slut såg vi en saloon vid namn The Birdcage. Vi byggde upp en bild av hur råbarkade mc-fanatiker huserade där inne och slogs med barstolar. Vi visste ingenstans annars att gå, så vi samlade mod och klev in genom dörren. Vi möttes av absolut tystnad. Inte för att slagsmålen stannade upp och alla tittade på oss utbölingar, utan helt enkelt för att det inte fanns en människa där inne utöver tjejen bakom bardisken. Men öppet var det, så vi slog oss ned och beställde in öl. Bartendern undrade varför vi valt att stanna till i Yuma. Vi förklarade hela upplägget, men hon verkade fortfarande inte förstå varför någon frivilligt besöker staden. Det blev biljard, dart och jukebox. Flera kannor med öl beställdes in och lagom tills vi skulle byta bar (bartendern frågade om vi ville träffa folk och gav oss ett nytt hak) så satt det hela 4 pers till i lokalen. Vi tog bakvägen ut från syltan och gick genom en gränd för att nå nästa ställe. Här var det dock gott om människor. Ja, rednecks vill säga. Vi tog ett bord och det tog inte många sekunder innan vi blev omringade av pratsjuka sydstatare som ville utbyta artighetsfraser med The Swedes. Tre av dem blev vi inte av med under resterande del av aftonen.
Efter åtskilliga timmar och på tok för mycket alkohol tog vi en taxi hem till hotellet. Imorse vaknade vi och baksmällan knackade på axeln som en sur dörrvakt. Hur överlever man en dag i pizzaugns-varma Yuma med en baksmälla? Utan att uggla framförr AC:n på hotellet hela dagen? Det går inte kan jag meddela. Man får greppa den jäveln i nackhåret och bege sig ut. Då Yuma ligger långt från vattnet och hotellets pool var stängd för dagen rådde förvirring. Till slut tog vi reda på att en liten bit av Colorado-flodens skitiga vatten flyter genom staden. Lite här och var längs den ligger en och annan sandbank. Vi valde att lägga oss på en sådan. Givetvis med en enorm tågbro precis ovanför oss. Så där spenderade vi dagen, badandes i det strömma vattnet och solandes på det som mest liknade kattsand. På eftermiddagen rundade vi av och begav oss för att äta lunch. Det blev hummer till lunch för alla. Fan vad flashiga vi är. Åke sedan hem till hotellet någon timme innan vi drog iväg för att skjuta lite. Jag hade lyckats hitta ett ställe där man faktiskt kunde hyra sina puffror. Det var självklart stängt, så det blir det sista vi gör i Yuma imorgon. Istället åkte jag, Isabelle och Melker till en galleria och gick på bio. David som är två steg från att få hälsovårdsmyndigheten på sig valde att stanna hemma och tvätta sina mången gång använda kalsonger.
Imorgon åker vi vidare. Antingen till Phoenix eller till Tuscon. Vi får se.
Efter febrilt letande på nätet angående vad i herrens namn man gör i Yuma, en söndagskväll dessutom, så valde vi att ge oss ut på måfå då internet inte gav oss några som helst guidelinjer. Efter lite konsulterande med den trevliga damen i receptionen så blev det resans kanske tvåhundrade taxi. Chauffören var en tvättäkta redneck, med så grov accent att det var omöjligt att förstå vad denna inavlade, tandlösa människan spottade ur sig. Uppfattade det som att han körde oss till Old Town Yuma. Vi rullade in på en becksvart parkering och tv-serien Cops har aldrig varit mer påtaglig. Där släppte han av oss och förklarade på sitt omöjliga tugg åt vilka håll det fanns barer. Det var football night, så det borde vara en del människor ute på byn, var hans samlade bedömning av situationen. Första kvarten gick vi omkring med gapande munnar. Det var så jävla öde att även Bammarboda skulle ge sken av att vara en storstad om man ställt dem mot varandra. På detta låg den förbannade värmen. Jag kan verkligen inte förstå hur människorna klarar av att bo såhär. Till slut såg vi en saloon vid namn The Birdcage. Vi byggde upp en bild av hur råbarkade mc-fanatiker huserade där inne och slogs med barstolar. Vi visste ingenstans annars att gå, så vi samlade mod och klev in genom dörren. Vi möttes av absolut tystnad. Inte för att slagsmålen stannade upp och alla tittade på oss utbölingar, utan helt enkelt för att det inte fanns en människa där inne utöver tjejen bakom bardisken. Men öppet var det, så vi slog oss ned och beställde in öl. Bartendern undrade varför vi valt att stanna till i Yuma. Vi förklarade hela upplägget, men hon verkade fortfarande inte förstå varför någon frivilligt besöker staden. Det blev biljard, dart och jukebox. Flera kannor med öl beställdes in och lagom tills vi skulle byta bar (bartendern frågade om vi ville träffa folk och gav oss ett nytt hak) så satt det hela 4 pers till i lokalen. Vi tog bakvägen ut från syltan och gick genom en gränd för att nå nästa ställe. Här var det dock gott om människor. Ja, rednecks vill säga. Vi tog ett bord och det tog inte många sekunder innan vi blev omringade av pratsjuka sydstatare som ville utbyta artighetsfraser med The Swedes. Tre av dem blev vi inte av med under resterande del av aftonen.
Efter åtskilliga timmar och på tok för mycket alkohol tog vi en taxi hem till hotellet. Imorse vaknade vi och baksmällan knackade på axeln som en sur dörrvakt. Hur överlever man en dag i pizzaugns-varma Yuma med en baksmälla? Utan att uggla framförr AC:n på hotellet hela dagen? Det går inte kan jag meddela. Man får greppa den jäveln i nackhåret och bege sig ut. Då Yuma ligger långt från vattnet och hotellets pool var stängd för dagen rådde förvirring. Till slut tog vi reda på att en liten bit av Colorado-flodens skitiga vatten flyter genom staden. Lite här och var längs den ligger en och annan sandbank. Vi valde att lägga oss på en sådan. Givetvis med en enorm tågbro precis ovanför oss. Så där spenderade vi dagen, badandes i det strömma vattnet och solandes på det som mest liknade kattsand. På eftermiddagen rundade vi av och begav oss för att äta lunch. Det blev hummer till lunch för alla. Fan vad flashiga vi är. Åke sedan hem till hotellet någon timme innan vi drog iväg för att skjuta lite. Jag hade lyckats hitta ett ställe där man faktiskt kunde hyra sina puffror. Det var självklart stängt, så det blir det sista vi gör i Yuma imorgon. Istället åkte jag, Isabelle och Melker till en galleria och gick på bio. David som är två steg från att få hälsovårdsmyndigheten på sig valde att stanna hemma och tvätta sina mången gång använda kalsonger.
Imorgon åker vi vidare. Antingen till Phoenix eller till Tuscon. Vi får se.
Kommentarer
Postat av: Ann Solander
Hur var det nu innan ni åkte YUMA var visst ett ställe du så gärna ville besöka eller ? Låter mer som om ni nu har brådis därifrån :) Kör försiktigt bara Varm kram
Trackback
