Yo
17/9
Som tidigare redan sagt, det blev bara jag, Isabelle och Melker som gick iväg för att slappa vid någon pool i den stekheta Nevada-solen. Davidoff låg kvar i sängen, vred sig i bakisångesten och mådde nog allmänt skitpiss. Har pressat honom igen på hur mycket flis han gav till hajarna, men han envisas med tidigare sagda summa, $60 back, inte ett korvöre mer. Återstår att se huruvida det blir mat & alkohol eller vatten & örfil till middag för hans del. Iaf, vi mindre bakfulla (och förmodligen mer välbärgade idag) gav oss ut för att hitta ett poolområde som skulle falla oss i smaken. Vårt egna hotells var överfullt, så efter lite research föll valet på en av hotell Circus Circus lugnare pooler. Övervägde att ramla in på hotell Encores område, men när jag såg att det kostade $50 för snubbar och hälften för ladies i entre avgift satte jag min ena sneaker i marken. Fan, plaska runt kan jag göra gratis i någon pöl på trottoaren, helt avgiftsfritt. Så det blev Circus Circus. Rakt över gatan ligger detta monsterkomplex, av vad jag förstått saken är de det största hotellet i L.V. Dem har, som namnet antyder en egen inomhus circus. Ett nöjesfält som på riktigt sätter Gröna Lund i skuggan (detta är givetvis under tak) och förmodligen ett 30-tal barer, restauranger och nattklubbar. Vi åkte lite berg och dalbana innan vi tog oss ut till poolen. Slappade där några timmar med öl, pool och jacuzzi. Första dagen på resan där man får försöka jobba lite på brännan och bara ligga still. Helt klart uppskattat. Melkersson var på ett strålande humör, men han såg jävligt skeptisk ut till att behöva bada i samma plurr som vad han kallar "skitiga indianer och mexjävlar". Väl tillbaka på vårat hotell gick vi in för att titta till vår lille gamblerkung. Han hade lyckats med konststycket att förflytta sig hela vägen från sängen till soffan. Där låg han, med en melankolisk blick i taket och såg fortfarande ut att må som en pinata kring sinco de mayo. 60 dollar back, my ass..
18/9
Bra jävla kaffe i paus, det här tar vi med oss. Sitter nu och hamrar på tangenterna i bilen på väg till L.A. Änglarnas stad. Där begreppet "crack nigger" förmodligen myntades. Att sitta och förbereda inläggen såhär i bilen har blivit lite utav mitt signum. Det stjäl för mycket tid att sätta sig på hotellet när man kommit till något nytt ställe. Då vill vi bara ut och bjuda lokalbefolkning på vårt celebra sällskap. Ack så bra vi gör det dessutom.
Igår var det lördagkväll i Las Vegas. Det var fight night, Ortiz vs Mayweather på MGM Garden, så det var en sjujävla samling människor ute på byn och snurrade. Vi började med att ta en taxi till Hooters Hotel & Casino för intag av middag. Alla beställde benfria buffalo wings. Dem gick att få i fem olika nivåer av styrka. Jag är ju så jävla macho och dynghäftig, som ni alla redan vet, så jag avfyrade mitt manligaste hånflin till den lilla servitrisen och beställde in den starkaste varianten. Det var ett misstag. Det gjorde något så djävulskt ont i käften och jag grät inombords. Det är inget man visar utåt. Stenfejs och blick rakt fram. Vi gjorde en liten förfest av middagen och beställde bl.a in en magnumflaska pilsner (Vi är turister, inga jävla oljemiljonärer) Vi blev nog alla lite på arslet där inne, så med glada tillrop taggade vi in i en yellow cab och drog vidare ut i natten. Valet av nattklubb blev en av klubbarna på hotell Mandalay Bay. Där fick skorna gå varma, även jag dansade, och det ska ni veta era knähundar, att jag dansar inte särskilt ofta. När alkoholen gjort oss sådär lagom odrägliga var klockan mitt i natten. Inte fan ska vi hem nu? Nä. Då kickade vi upp ett par pinnhål, klev ut på gatan och tog en limousine (det gör man i Vegas, punkt) till en strippklubb. Ja, vadårå? Jag har nog aldrig sett Melker så lycklig som där inne. Han kastade dollarsedlar efter flicksnärtorna och vi andra skramlade ihop till en egen lapdance åt honom. Spriten var snordyr, som på alla strippisar, så jag drack sparsamt. Trodde jag iaf tills jag kikade ned i börsen idag. Kommer dock ihåg att jag gjorde lite av en fräckis. Vi hade tagit frontplatser vid scenen, och sedlarna som folk inte satte fast på dansarna hamnade runtomkring på golvet. Jag satt helt sonika och plockade upp dollarsedlar som jag med glädje gav till flickorna, avd "Hur man får en budget att räcka längre". Det röktes ciggarr och skrattades. Vi åkte sen hem och var på hotellet igen kring femrycket. En riktigt bra kväll hade gått till historien.
Nu sitter vi som sagt i bilen, det är söndag eftermiddag och bilen går mot Los Angeles. Innan vi drog flanerade vi runt en sista gång i L.V. Vi handlade lite kläder och käkade lunch i någon galleria. Köpte sen på oss ett par gallon vatten och hoppade in i kärran. På sidorna om oss har vi Nevadaöknen. Den är stor, torr och varm. Kan pågå en och annan uppgörelse mellan skorpioner & skallerormar där ute just nu. Men det är en fin öken, riktig filmkänsla. David får köra första sträckan idag, så han navigerar oss framåt med skakig hand. David ja, det där med hur mycket cash han blåst eller inte. Jag har fortsatt luskat i det där. Han håller envist kvar vid att det enbart är 60 dollar, och han käkade faktiskt middag igår, utan att få den där tomma, patenterade, luspanka blicken när notan kom in. Så det kan faktiskt stämma. Dessutom hade han inte suttit vid bordet hela natten, utan försökt tagit sig upp på rummet vid ett flertal tillfällen, men hela tiden träffat folk som skulle prata och umgås med honom. Det sista som hände innan han kom hem, var att han träffade någon amerikan som skulle ta med honom upp på något rum, där det enligt han var party. Och det bangar ju inte David på. Så dem tog hissen upp och kommer fram till rummet. Dörren går upp och David inser att saker inte riktigt står helt rätt till. Från dörröppningen ser han att det bedrivs otukt där inne. Ett gäng grabbar tillsammans med ett par call girls. Och det vill jag lova, att det var fanimej inte tal om att det spelades bingo där inne. Full action, rakt framför gluggarna på stackars David, som fick kalla fötter och gick ned på sitt rum. Det var tydligen inga aktiviteter han ville delta i. Melker var förövrigt väldigt upprörd när han fick höra det här, han undrade om David var dum i hela brinnande huvudet som inte sprang ned och väckte honom vid tidpunkten.
Las Vegas har varit en upplevelse, som jag skrev om tidigare. Men det är inte min typ av stad. Jag är inte mycket för att spela, så blinkande lampor och neon kan jag lika gärna ha hemma. Däremot är det en jävla syn, ett spektakel. Åk dit och se stan, det tycker jag absolut. Det är en jävla puls och ett satans drag.
Uppdaterad 21:40 18/9
Vi har precis intagit hotellet i Los Angeles. Bilresan ned hit från Las Vegas gick sådär. Det vart tvärstopp en timme utanför Las Vegas. Krypköer mitt på motorvägen i Mojaveöknen. En halvlustig syn. En raksträcka så långt man kan se bortåt horisonten, inga rödljus, inga hus - Ingenting. Men likförbannat var det stillastående. Anledningen visade sig sedan vara att det är någon larvig tullkontroll en bit in i Kalifornien. Där tittade dem inte efter droger eller mexikaner som gömmer sig i bagageluckor, nej dom hörde sig för huruvida man hade med sig frukt och grönt från Nevada. För det får man tydligen inte, antar att det har något med ekobalansen att göra. Att kliva runt tomtepackad med skarpladdade automatvapen i bakfickan och röka medicinskt utskriven marijuana går utmärkt, men att plocka med sig ett äpple in i Kalifornien, då får man smäll på handen. Logik när den är som allra bäst.
Vi kom igenom utan att behöva få bilen genomsökt. Tur det, hade ju en halv container päron gömda i sätena.
Resan gick vidare i ett bra tempo, strax innan staden Barstow stannade vi till på Peggy Sues Diner. 50-tals diner med tidsenlig musik och alla dem andra tillbehören man ser i amerikanska filmer. Det var kul, i typ fem minuer. Sen ville jag bara köra vidare. Solen var på väg ned och utsikten var strålande. Vi vred på California dreamin och cruisade iväg i solnedgången. Efter ytterligare ett par timmar hade det blivit mörkt och vi hade kommit in i Los Angeles. Dem ensamma vägarna byttes till fullt trafikerade vägar med 8 filer. Kl var runt halv nio på kvällen och det var rusningstrafik à la Sthlm. Finns visst en och annan människa som bor i L.A. Jag lyckades iaf ta oss till hotellet, och nu är vi här. Vi spånar lite om vad vi ska göra imorgon, jag är benhård i min sak. Kl 11:00 lokal tid börjar AIK-DIF. Målet är klockrent, jag SKA hitta någon sylta som sänder matchen. Jag SKA sitta med en öl (läs 14) i handen och skratta när mitt AIK skickar lillebror mot superettan.
På återseende!
//Charlies Änglar
Som tidigare redan sagt, det blev bara jag, Isabelle och Melker som gick iväg för att slappa vid någon pool i den stekheta Nevada-solen. Davidoff låg kvar i sängen, vred sig i bakisångesten och mådde nog allmänt skitpiss. Har pressat honom igen på hur mycket flis han gav till hajarna, men han envisas med tidigare sagda summa, $60 back, inte ett korvöre mer. Återstår att se huruvida det blir mat & alkohol eller vatten & örfil till middag för hans del. Iaf, vi mindre bakfulla (och förmodligen mer välbärgade idag) gav oss ut för att hitta ett poolområde som skulle falla oss i smaken. Vårt egna hotells var överfullt, så efter lite research föll valet på en av hotell Circus Circus lugnare pooler. Övervägde att ramla in på hotell Encores område, men när jag såg att det kostade $50 för snubbar och hälften för ladies i entre avgift satte jag min ena sneaker i marken. Fan, plaska runt kan jag göra gratis i någon pöl på trottoaren, helt avgiftsfritt. Så det blev Circus Circus. Rakt över gatan ligger detta monsterkomplex, av vad jag förstått saken är de det största hotellet i L.V. Dem har, som namnet antyder en egen inomhus circus. Ett nöjesfält som på riktigt sätter Gröna Lund i skuggan (detta är givetvis under tak) och förmodligen ett 30-tal barer, restauranger och nattklubbar. Vi åkte lite berg och dalbana innan vi tog oss ut till poolen. Slappade där några timmar med öl, pool och jacuzzi. Första dagen på resan där man får försöka jobba lite på brännan och bara ligga still. Helt klart uppskattat. Melkersson var på ett strålande humör, men han såg jävligt skeptisk ut till att behöva bada i samma plurr som vad han kallar "skitiga indianer och mexjävlar". Väl tillbaka på vårat hotell gick vi in för att titta till vår lille gamblerkung. Han hade lyckats med konststycket att förflytta sig hela vägen från sängen till soffan. Där låg han, med en melankolisk blick i taket och såg fortfarande ut att må som en pinata kring sinco de mayo. 60 dollar back, my ass..
18/9
Bra jävla kaffe i paus, det här tar vi med oss. Sitter nu och hamrar på tangenterna i bilen på väg till L.A. Änglarnas stad. Där begreppet "crack nigger" förmodligen myntades. Att sitta och förbereda inläggen såhär i bilen har blivit lite utav mitt signum. Det stjäl för mycket tid att sätta sig på hotellet när man kommit till något nytt ställe. Då vill vi bara ut och bjuda lokalbefolkning på vårt celebra sällskap. Ack så bra vi gör det dessutom.
Igår var det lördagkväll i Las Vegas. Det var fight night, Ortiz vs Mayweather på MGM Garden, så det var en sjujävla samling människor ute på byn och snurrade. Vi började med att ta en taxi till Hooters Hotel & Casino för intag av middag. Alla beställde benfria buffalo wings. Dem gick att få i fem olika nivåer av styrka. Jag är ju så jävla macho och dynghäftig, som ni alla redan vet, så jag avfyrade mitt manligaste hånflin till den lilla servitrisen och beställde in den starkaste varianten. Det var ett misstag. Det gjorde något så djävulskt ont i käften och jag grät inombords. Det är inget man visar utåt. Stenfejs och blick rakt fram. Vi gjorde en liten förfest av middagen och beställde bl.a in en magnumflaska pilsner (Vi är turister, inga jävla oljemiljonärer) Vi blev nog alla lite på arslet där inne, så med glada tillrop taggade vi in i en yellow cab och drog vidare ut i natten. Valet av nattklubb blev en av klubbarna på hotell Mandalay Bay. Där fick skorna gå varma, även jag dansade, och det ska ni veta era knähundar, att jag dansar inte särskilt ofta. När alkoholen gjort oss sådär lagom odrägliga var klockan mitt i natten. Inte fan ska vi hem nu? Nä. Då kickade vi upp ett par pinnhål, klev ut på gatan och tog en limousine (det gör man i Vegas, punkt) till en strippklubb. Ja, vadårå? Jag har nog aldrig sett Melker så lycklig som där inne. Han kastade dollarsedlar efter flicksnärtorna och vi andra skramlade ihop till en egen lapdance åt honom. Spriten var snordyr, som på alla strippisar, så jag drack sparsamt. Trodde jag iaf tills jag kikade ned i börsen idag. Kommer dock ihåg att jag gjorde lite av en fräckis. Vi hade tagit frontplatser vid scenen, och sedlarna som folk inte satte fast på dansarna hamnade runtomkring på golvet. Jag satt helt sonika och plockade upp dollarsedlar som jag med glädje gav till flickorna, avd "Hur man får en budget att räcka längre". Det röktes ciggarr och skrattades. Vi åkte sen hem och var på hotellet igen kring femrycket. En riktigt bra kväll hade gått till historien.
Nu sitter vi som sagt i bilen, det är söndag eftermiddag och bilen går mot Los Angeles. Innan vi drog flanerade vi runt en sista gång i L.V. Vi handlade lite kläder och käkade lunch i någon galleria. Köpte sen på oss ett par gallon vatten och hoppade in i kärran. På sidorna om oss har vi Nevadaöknen. Den är stor, torr och varm. Kan pågå en och annan uppgörelse mellan skorpioner & skallerormar där ute just nu. Men det är en fin öken, riktig filmkänsla. David får köra första sträckan idag, så han navigerar oss framåt med skakig hand. David ja, det där med hur mycket cash han blåst eller inte. Jag har fortsatt luskat i det där. Han håller envist kvar vid att det enbart är 60 dollar, och han käkade faktiskt middag igår, utan att få den där tomma, patenterade, luspanka blicken när notan kom in. Så det kan faktiskt stämma. Dessutom hade han inte suttit vid bordet hela natten, utan försökt tagit sig upp på rummet vid ett flertal tillfällen, men hela tiden träffat folk som skulle prata och umgås med honom. Det sista som hände innan han kom hem, var att han träffade någon amerikan som skulle ta med honom upp på något rum, där det enligt han var party. Och det bangar ju inte David på. Så dem tog hissen upp och kommer fram till rummet. Dörren går upp och David inser att saker inte riktigt står helt rätt till. Från dörröppningen ser han att det bedrivs otukt där inne. Ett gäng grabbar tillsammans med ett par call girls. Och det vill jag lova, att det var fanimej inte tal om att det spelades bingo där inne. Full action, rakt framför gluggarna på stackars David, som fick kalla fötter och gick ned på sitt rum. Det var tydligen inga aktiviteter han ville delta i. Melker var förövrigt väldigt upprörd när han fick höra det här, han undrade om David var dum i hela brinnande huvudet som inte sprang ned och väckte honom vid tidpunkten.
Las Vegas har varit en upplevelse, som jag skrev om tidigare. Men det är inte min typ av stad. Jag är inte mycket för att spela, så blinkande lampor och neon kan jag lika gärna ha hemma. Däremot är det en jävla syn, ett spektakel. Åk dit och se stan, det tycker jag absolut. Det är en jävla puls och ett satans drag.
Uppdaterad 21:40 18/9
Vi har precis intagit hotellet i Los Angeles. Bilresan ned hit från Las Vegas gick sådär. Det vart tvärstopp en timme utanför Las Vegas. Krypköer mitt på motorvägen i Mojaveöknen. En halvlustig syn. En raksträcka så långt man kan se bortåt horisonten, inga rödljus, inga hus - Ingenting. Men likförbannat var det stillastående. Anledningen visade sig sedan vara att det är någon larvig tullkontroll en bit in i Kalifornien. Där tittade dem inte efter droger eller mexikaner som gömmer sig i bagageluckor, nej dom hörde sig för huruvida man hade med sig frukt och grönt från Nevada. För det får man tydligen inte, antar att det har något med ekobalansen att göra. Att kliva runt tomtepackad med skarpladdade automatvapen i bakfickan och röka medicinskt utskriven marijuana går utmärkt, men att plocka med sig ett äpple in i Kalifornien, då får man smäll på handen. Logik när den är som allra bäst.
Vi kom igenom utan att behöva få bilen genomsökt. Tur det, hade ju en halv container päron gömda i sätena.
Resan gick vidare i ett bra tempo, strax innan staden Barstow stannade vi till på Peggy Sues Diner. 50-tals diner med tidsenlig musik och alla dem andra tillbehören man ser i amerikanska filmer. Det var kul, i typ fem minuer. Sen ville jag bara köra vidare. Solen var på väg ned och utsikten var strålande. Vi vred på California dreamin och cruisade iväg i solnedgången. Efter ytterligare ett par timmar hade det blivit mörkt och vi hade kommit in i Los Angeles. Dem ensamma vägarna byttes till fullt trafikerade vägar med 8 filer. Kl var runt halv nio på kvällen och det var rusningstrafik à la Sthlm. Finns visst en och annan människa som bor i L.A. Jag lyckades iaf ta oss till hotellet, och nu är vi här. Vi spånar lite om vad vi ska göra imorgon, jag är benhård i min sak. Kl 11:00 lokal tid börjar AIK-DIF. Målet är klockrent, jag SKA hitta någon sylta som sänder matchen. Jag SKA sitta med en öl (läs 14) i handen och skratta när mitt AIK skickar lillebror mot superettan.
På återseende!
//Charlies Änglar
Kommentarer
Trackback
