California love
19/9
Så gick kalendern in på måndag och ny vecka. Vaknar till sirenerna från polisbilar och ambulanser. Vi har under dagen, med hjälp av dagsljus listat ut att vi bor i något som kallas för Little Armenia. För er som kvartade bort engelsklektionerna i skolan så betyder det Lilla Armenien. Inte direkt så att namnet gör att tankebanorna snurrar in på kändisar, lyxbilar och chihuahor. Snarare krigsförbrytare, smugglare och folkmord. Men, jaja. Vafan, alla har väll någon gång drömt om att få käka en äkta armensk smörgås eller liknande.
Vi tog kaffe på språnget och började leta efter en sportsbar vid nio imorse. Hittade en som skulle öppna kl 10.00, det skulle få agera plats åt vårt tv-tittande. AIK-dif stod på schemat. Vi var ute i bra tid så det blev frukost på ett riktigt soft ställe en bit längre upp på vägen. Gick sedan tillbaka lagom till matchstart. Där stod vi, redo för game. Det var dock inte ägaren. Han tog sovmorgon eller hade fullt upp med att sälja droger. Välj själva, där var han iaf inte. Så Melker och Isabelle joggade tillbaka till hotellet för att starta upp datorn och streama matchen från canal+, jag och David sprang och handlade öl. Matchen sedan behöver vi inte gå närmare in på. Efter besvikelsen tog vi tunnelbanan upp mot Hollywood Walk of fame. Vi blev guidade till tuben av en riktigt trevlig snubbe vid namn Rocky. Han skulle visst åt samma håll. Vår nyfunne vän tog täten och berättade om allt och alla i kvarteren. Vart man skulle gå och vart man inte - Kort sagt så berättade han om allt en turist kan behöva veta för att överleva i L.A. Han var av ryskt ursprung, och berättade ivrigt att armenier bara var skit, mexikaner bara var skit & mörkhyade bara var skit. Hade god lust att tala om för honom vad vi riktiga europeer tycker om ryssar, men valde att lugna mig. Vi fick även information om att inte bära röda kläder (gänget Crips basar visst där vi bor) att inte tala med någon vi mötte på gatan och att om vi ville gå ut så skulle vi göra det i Hollywood. Vi bor förvisso där, men vi skulle välja ett bättre område. När vi väl kom till tunnelbanan och våran kompis skulle gå så ville han låna ett par cigg av David samt ett par dollar för guidningen. Tack för det polarn.. Min högerhand var duktigt sugen på att tacka för det ryska bemötandet mot Armenien i det ögonblicket, men återigen, det där med vapenlagarna. Han fick en dollar av David och sen var det bra med det.
Walk of fame.. Ja, det var en jävla besvikelse i min mening. Visst, kul att se ett par av namnen och grupperna. Men nja. Nu har man iaf bockat av den milstenen. Vi gick runt där ett tag och roade oss mest på egen hand. Spanade in Chinese Theater och Kodak Theater. Klev in och ut i lite affärer och tittade mest på folk. L.A har en imponerande samling uteliggare/psykfall/knarkare. De hemlösa här är inte som våra hemlösa hemma. Dem har grabbarna och tjejerna är fan hardcore lodisar. Dom är riktiga proffs. En riktigt hemsk syn, min ironi på rösten till trots. Det blev sen lunch på en Hawaiiansk restaurang. Riktigt bra mat till ett riktigt bra pris. Promenerade sedan en lång bit innan vi tog en taxi hem.
Det blev sen chill på hotellet någon timme där vi väntade ut rusningstrafiken. Den här stadens trafik är hemsk. Riktigt hemsk. Det lugnade sig vid halv sju och då stack vi. Jag rattade fram bilen med bravur och vi åkte bort till Beverly Hills. Varför i hela stekheta helvetet ska man betala massa dyra pengar för att åka någon larvig buss med någon larvigare guide som gapar i den larvigaste mikrofonen om vart kändisarna bor? Nej. Då är det roligare att gissa. Och det gjorde vi. Bilen gick runt i några ruskigt exklusiva områden, där man inte riktigt fick köra om man inte bodde där. Hur ska vi veta det? Vi är ju turister. Inte från Armenien, men ändå. Tog sen Rodeo Drive bort en bit och svängde in för att tanka. Bensinen kostade en dollar mer per gallon där kan jag meddela. Ställde in GPS:en på Venice Beach och kikade lite. Det hade blivit mörkt och gatorna läskiga. Förstår att amerikanska bilar låser sig själva när man kör. Åkte via Venice in till Santa Monica beach. Parkerade bilen och åt middag på Cha Cha Chicken, en karibisk restaurang. Kanonkäk. Riktigt bra ställe som spelade rastamusik. Åt och garvade, när vi var färdiga med det tog vi en promenad ned till Santa Monicapiren. Flanerade runt ute på den och tittade på havet. Återvände sedan till bilen och tog oss hemåt till lilla Armenien igen.
Imorgon blir det Universal Studios. Kommer säkert bli skitbra.
På återseende
//Vagabondos
Så gick kalendern in på måndag och ny vecka. Vaknar till sirenerna från polisbilar och ambulanser. Vi har under dagen, med hjälp av dagsljus listat ut att vi bor i något som kallas för Little Armenia. För er som kvartade bort engelsklektionerna i skolan så betyder det Lilla Armenien. Inte direkt så att namnet gör att tankebanorna snurrar in på kändisar, lyxbilar och chihuahor. Snarare krigsförbrytare, smugglare och folkmord. Men, jaja. Vafan, alla har väll någon gång drömt om att få käka en äkta armensk smörgås eller liknande.
Vi tog kaffe på språnget och började leta efter en sportsbar vid nio imorse. Hittade en som skulle öppna kl 10.00, det skulle få agera plats åt vårt tv-tittande. AIK-dif stod på schemat. Vi var ute i bra tid så det blev frukost på ett riktigt soft ställe en bit längre upp på vägen. Gick sedan tillbaka lagom till matchstart. Där stod vi, redo för game. Det var dock inte ägaren. Han tog sovmorgon eller hade fullt upp med att sälja droger. Välj själva, där var han iaf inte. Så Melker och Isabelle joggade tillbaka till hotellet för att starta upp datorn och streama matchen från canal+, jag och David sprang och handlade öl. Matchen sedan behöver vi inte gå närmare in på. Efter besvikelsen tog vi tunnelbanan upp mot Hollywood Walk of fame. Vi blev guidade till tuben av en riktigt trevlig snubbe vid namn Rocky. Han skulle visst åt samma håll. Vår nyfunne vän tog täten och berättade om allt och alla i kvarteren. Vart man skulle gå och vart man inte - Kort sagt så berättade han om allt en turist kan behöva veta för att överleva i L.A. Han var av ryskt ursprung, och berättade ivrigt att armenier bara var skit, mexikaner bara var skit & mörkhyade bara var skit. Hade god lust att tala om för honom vad vi riktiga europeer tycker om ryssar, men valde att lugna mig. Vi fick även information om att inte bära röda kläder (gänget Crips basar visst där vi bor) att inte tala med någon vi mötte på gatan och att om vi ville gå ut så skulle vi göra det i Hollywood. Vi bor förvisso där, men vi skulle välja ett bättre område. När vi väl kom till tunnelbanan och våran kompis skulle gå så ville han låna ett par cigg av David samt ett par dollar för guidningen. Tack för det polarn.. Min högerhand var duktigt sugen på att tacka för det ryska bemötandet mot Armenien i det ögonblicket, men återigen, det där med vapenlagarna. Han fick en dollar av David och sen var det bra med det.
Walk of fame.. Ja, det var en jävla besvikelse i min mening. Visst, kul att se ett par av namnen och grupperna. Men nja. Nu har man iaf bockat av den milstenen. Vi gick runt där ett tag och roade oss mest på egen hand. Spanade in Chinese Theater och Kodak Theater. Klev in och ut i lite affärer och tittade mest på folk. L.A har en imponerande samling uteliggare/psykfall/knarkare. De hemlösa här är inte som våra hemlösa hemma. Dem har grabbarna och tjejerna är fan hardcore lodisar. Dom är riktiga proffs. En riktigt hemsk syn, min ironi på rösten till trots. Det blev sen lunch på en Hawaiiansk restaurang. Riktigt bra mat till ett riktigt bra pris. Promenerade sedan en lång bit innan vi tog en taxi hem.
Det blev sen chill på hotellet någon timme där vi väntade ut rusningstrafiken. Den här stadens trafik är hemsk. Riktigt hemsk. Det lugnade sig vid halv sju och då stack vi. Jag rattade fram bilen med bravur och vi åkte bort till Beverly Hills. Varför i hela stekheta helvetet ska man betala massa dyra pengar för att åka någon larvig buss med någon larvigare guide som gapar i den larvigaste mikrofonen om vart kändisarna bor? Nej. Då är det roligare att gissa. Och det gjorde vi. Bilen gick runt i några ruskigt exklusiva områden, där man inte riktigt fick köra om man inte bodde där. Hur ska vi veta det? Vi är ju turister. Inte från Armenien, men ändå. Tog sen Rodeo Drive bort en bit och svängde in för att tanka. Bensinen kostade en dollar mer per gallon där kan jag meddela. Ställde in GPS:en på Venice Beach och kikade lite. Det hade blivit mörkt och gatorna läskiga. Förstår att amerikanska bilar låser sig själva när man kör. Åkte via Venice in till Santa Monica beach. Parkerade bilen och åt middag på Cha Cha Chicken, en karibisk restaurang. Kanonkäk. Riktigt bra ställe som spelade rastamusik. Åt och garvade, när vi var färdiga med det tog vi en promenad ned till Santa Monicapiren. Flanerade runt ute på den och tittade på havet. Återvände sedan till bilen och tog oss hemåt till lilla Armenien igen.
Imorgon blir det Universal Studios. Kommer säkert bli skitbra.
På återseende
//Vagabondos
Kommentarer
Trackback
