Pekingianer
Hade skrivit ett långt inlägg som jag i stort sett skulle lägga upp. Då tyckte datorn liksom för ett par dagar sedan att det var dags att starta om sig själv. Kan säga att det handlade om sekunder innan ovannämnda dator satt som ett frimärke i bakhuvudet på närmast placerad kines innan jag återfick besinningen. Orkar inte skriva om allt igen.
Kan kort meddela att:
- Solander skaffat finfina akrylnaglar som kittlar dödsskönt på ryggen.
- Jag har tjackat en Zippotändare med Saddam Hussein viftandes med bössa som motiv. Direkt skitcool faktiskt.
- Vi har ätit en av dem bättre måltiderna i våra liv eller åtminstonde under resan. Välj själv.
Återkommer imorgon.
Kan kort meddela att:
- Solander skaffat finfina akrylnaglar som kittlar dödsskönt på ryggen.
- Jag har tjackat en Zippotändare med Saddam Hussein viftandes med bössa som motiv. Direkt skitcool faktiskt.
- Vi har ätit en av dem bättre måltiderna i våra liv eller åtminstonde under resan. Välj själv.
Återkommer imorgon.
Yellow fever
Dag 7 då. Efter att ha käkat den "amerikanska" frukosten för andra gången på hotellet så for vi iväg ut på stan. Kände att vi nog turistat klart för den här gången, då vi inte kom på vad vi kunde tänka oss att åka & kika på i sevärdhetsväg. Så vi tog en taxi ned till Pearlmarketområdet och knatade omkring. Givetvis slog vi ihjäl någon timme bland högljudda försäljare inne i själva varuhuset. Vi intog sedan föda i form av tonfiskmackor på en rätt soft uteservering i samma område. Kände att jag ville ha lite öl som jag faktiskt tycker är god & beställde in en Heineken. Mös som en kattunge när kyparen trippade in en iskall sådan. Inget ont om den kinesiska ölen, eller jo. Finns ingen anledning att sitta och vara Kalle Skitsnäll mot allt, så nej. Den kinesiska ölen fungerar. Den smakar inte så jävla mycket och till färgen påminner den starkt om urin efter att du druckit ett badkar vatten. Känsliga människor ber jag om ursäkt. Men den fungerar, speciellt när det är varmt. Kinesisk öl generellt, av det jag druckit påminner om Miller. Nu är ju kanske inte direkt Heineken någon britt i smaken eller afrikan i färgen, men men.
Vi åkte sedan in till dem mer östra delarna, området kring Silkstreet. Skulle in och prova kostym & skjortor inför sista ändringarna. Vi tog oss sedan ned i katakomberna under varuhuset. Det skulle vi kanske inte gjort. Det som såldes där nere var inte bara av katastrofalt kass kvalitèt av märkeskläder, det luktade även extremt mycket kattpiss. Åtminstonde i trappen ned, så redan där gav jag upp möjligheterna att faktiskt tycka att området var gemytligt.
Solander skulle sedan få ordning på klorna. Så hon hittade ett place som skulle få äran att arrangera akrylnaglar på hennes fingertoppar. Priset hade vi varit inne redan innan och gjort upp & eftersom att jag är den oförskämda tölpen av oss två fick jag i uppdrag att försöka dra ned byxorna på salongsinnehavaren. Solander har gjort upp ordningen så fint att hon artigt & vänligt tittar och vill ha saker, sen kastar hon in skithögen till blekansikte som får pruta och göra sig osams med allt och alla. Naglar var det ja, priset fick jag ned till 150 spänn för behandlingen. Slog mig ned bredvid min flickvän under tiden som ett par kinesflickor härjade runt med hennes fingrar. Fick tag i salongens förmodligen skönaste fåtölj & med medhavd dricka kände jag mig rätt nöjd. Arbetet tog 1,5 timmar och klart som korvspad att jag kvartade in som en nyfångad hundvalp i den där fluffiga stolen. Vaknar till när Solander är färdig. Dem där naglarna kliar dödsskön på ryggen skaru veta.
Klockan var middagstid och vi tog en bulle till en restaurang vi läst om. Där serverar dom kryddstarkt käk från Sichuanprovinsen. Det var nog bland det godaste jag ätit.
Vi åkte sedan in till dem mer östra delarna, området kring Silkstreet. Skulle in och prova kostym & skjortor inför sista ändringarna. Vi tog oss sedan ned i katakomberna under varuhuset. Det skulle vi kanske inte gjort. Det som såldes där nere var inte bara av katastrofalt kass kvalitèt av märkeskläder, det luktade även extremt mycket kattpiss. Åtminstonde i trappen ned, så redan där gav jag upp möjligheterna att faktiskt tycka att området var gemytligt.
Solander skulle sedan få ordning på klorna. Så hon hittade ett place som skulle få äran att arrangera akrylnaglar på hennes fingertoppar. Priset hade vi varit inne redan innan och gjort upp & eftersom att jag är den oförskämda tölpen av oss två fick jag i uppdrag att försöka dra ned byxorna på salongsinnehavaren. Solander har gjort upp ordningen så fint att hon artigt & vänligt tittar och vill ha saker, sen kastar hon in skithögen till blekansikte som får pruta och göra sig osams med allt och alla. Naglar var det ja, priset fick jag ned till 150 spänn för behandlingen. Slog mig ned bredvid min flickvän under tiden som ett par kinesflickor härjade runt med hennes fingrar. Fick tag i salongens förmodligen skönaste fåtölj & med medhavd dricka kände jag mig rätt nöjd. Arbetet tog 1,5 timmar och klart som korvspad att jag kvartade in som en nyfångad hundvalp i den där fluffiga stolen. Vaknar till när Solander är färdig. Dem där naglarna kliar dödsskön på ryggen skaru veta.
Klockan var middagstid och vi tog en bulle till en restaurang vi läst om. Där serverar dom kryddstarkt käk från Sichuanprovinsen. Det var nog bland det godaste jag ätit.
Dongsidaije & Kinesiska muren
Dag 6 traskar mot sin ände. Känns både i huvudet och benen. Mest benen bör erkännas. Vi klev upp tidigt, bra jävla tidigt bör tilläggas. Kl 6 ringde klockan och för att vara semester är det i svinottan. Kändes som att idag så slipper vi bilköer med taxin för det finns väll inte en kines som är vaken den tiden på dygnet? Nämen kyss mig Kerstin, det var i stort sett lika mycket folk ute som när som helst under dygnet. Kan lova att det inte bara är New York som aldrig sover..
Taxi till Beijing North Station för tågresa mot en av Kinesiska murens etapper. Tåget skulle enligt tabellen gå 07.22 Det gjorde det självklart inte. Och det fanns inte en skylt på engelska på den där tågstationen som förklarade när nästa tåg skulle gå. Men vi börjar vänja oss med språkproblemen, så efter mycket jidder fick vi två plåtar med nästa tåg mot vår destination. Det skulle inte gå förrens 9.33 iof, så vi hade lite tid att slå ihjäl. Jag tjackade på mig en kinesisk dagsblaska, fast då textad på engelska. Den kostade 1 yuan (kr) och jag var på god jävla väg att börja pruta, men insåg rätt kvickt den överdrivna snålheten i detta. Idag kände vi dessutom att vi hade stora spenderbyssorna på oss, så vi kostade på oss att ta förstaklass biljetter till tågresan. Dem kostade 17 yuan st. Den ni SJ, era förbannade parasiter.
Mysigt parkerade i breda stolar modell fåtölj så skuttade tåget iväg. Lite drygt en timme senare var det dags att kliva av. Marscherade i rask takt mot muren och började ta oss upp på vad dem kallar ett av världens underverk. Låter säkert lite klyschèartat, men faktum är att den där muren var något speciellt. Och det var nog inte mycket byggfusk och långluncher under den produktionsperioden (Hej Skanska) Brant som Ullnabacken med trappsteg lite härligt inkastade då och då. Vi gick under två-tre timmar med vatten & utsiktspauser lite då och då. Tror det togs ett och annat häftigt kort därifrån vill jag lova. Promenaden känns rätt ordentligt i benen nu.
När vi kände att vi gjort vårt vid muren ramlade vi ned mot tågstationen, åt lite lunch på vägen och skulle sedan bara fridfullt invänta tåget när Solander bjöd på dagens rasistchock, förmodligen utan att tänka sig för, men dock lika fantastiskt roligt. En väldigt liten kines som var gråjävligt lik Quasimodo går förbi och Solander utbrister: "Men vafan, tilllbaka till minoritetsparken med dig!?" (En park i Peking som fått sitt namn av alla små folkgrupper som finns i Kina) Hon är för härlig ibland min flickvän..
Tåget kom & även denna gång lyxade vi till det med first class tickets. Väl tillbaka i Peking gick vi runt och kikade och svängde sedan in på varsinn fotmassage. Rätt ok efter hajkandet. Åt återigen på någon liten bakgata. Denna gång friterade räkor i chili tillsammans med ris. Bra tryck i gomseglet vill jag lova.
Skrev igår att jag hade planer inför ikväll. Så efter att vi varit ute och ätit tog vi en taxi ned mot sydöstra delarna av byn. Tanken var att vi skulle upp i Beijing World Trade Center med sina drygt 330 meter ovanför backen. Där uppe finns en panoramabar, så möjligheter för pilsner och fina fotografier fanns. Chanserna uteblev när det visade sig att man renoverar hela kåken på insidan just nu. Men vi stod nedanför iaf. Och tittade upp. Kan meddela styrande byggnadsråd hemma i Stockholm att det där jävla Kaknästornet, det kan ni montera ned och skicka till Legoland. Detta mina damer och herrar var en byggnad med pondus.
Nu ska det kollas lite film på datorn.
Avslutar med orden att jag tog en liten sväng till den lilla affären bredvid hotellet, med den lilla tanten i kassan. Där införskaffade jag mig 1 st 33cl öl (bloggölen även kallad) 1 st kvarting kinesisk risbrännvin 56% (medtages hem, så lugn morsan) och ett paket ciggaretter (ja, jag är på semester) Detta kostade mig 9,50 yuan (=kr)
Hahaha. Detta land byggdes inte för Maoregimen. Det byggdes för mig. Kina, er frälsare är hemma.
Taxi till Beijing North Station för tågresa mot en av Kinesiska murens etapper. Tåget skulle enligt tabellen gå 07.22 Det gjorde det självklart inte. Och det fanns inte en skylt på engelska på den där tågstationen som förklarade när nästa tåg skulle gå. Men vi börjar vänja oss med språkproblemen, så efter mycket jidder fick vi två plåtar med nästa tåg mot vår destination. Det skulle inte gå förrens 9.33 iof, så vi hade lite tid att slå ihjäl. Jag tjackade på mig en kinesisk dagsblaska, fast då textad på engelska. Den kostade 1 yuan (kr) och jag var på god jävla väg att börja pruta, men insåg rätt kvickt den överdrivna snålheten i detta. Idag kände vi dessutom att vi hade stora spenderbyssorna på oss, så vi kostade på oss att ta förstaklass biljetter till tågresan. Dem kostade 17 yuan st. Den ni SJ, era förbannade parasiter.
Mysigt parkerade i breda stolar modell fåtölj så skuttade tåget iväg. Lite drygt en timme senare var det dags att kliva av. Marscherade i rask takt mot muren och började ta oss upp på vad dem kallar ett av världens underverk. Låter säkert lite klyschèartat, men faktum är att den där muren var något speciellt. Och det var nog inte mycket byggfusk och långluncher under den produktionsperioden (Hej Skanska) Brant som Ullnabacken med trappsteg lite härligt inkastade då och då. Vi gick under två-tre timmar med vatten & utsiktspauser lite då och då. Tror det togs ett och annat häftigt kort därifrån vill jag lova. Promenaden känns rätt ordentligt i benen nu.
När vi kände att vi gjort vårt vid muren ramlade vi ned mot tågstationen, åt lite lunch på vägen och skulle sedan bara fridfullt invänta tåget när Solander bjöd på dagens rasistchock, förmodligen utan att tänka sig för, men dock lika fantastiskt roligt. En väldigt liten kines som var gråjävligt lik Quasimodo går förbi och Solander utbrister: "Men vafan, tilllbaka till minoritetsparken med dig!?" (En park i Peking som fått sitt namn av alla små folkgrupper som finns i Kina) Hon är för härlig ibland min flickvän..
Tåget kom & även denna gång lyxade vi till det med first class tickets. Väl tillbaka i Peking gick vi runt och kikade och svängde sedan in på varsinn fotmassage. Rätt ok efter hajkandet. Åt återigen på någon liten bakgata. Denna gång friterade räkor i chili tillsammans med ris. Bra tryck i gomseglet vill jag lova.
Skrev igår att jag hade planer inför ikväll. Så efter att vi varit ute och ätit tog vi en taxi ned mot sydöstra delarna av byn. Tanken var att vi skulle upp i Beijing World Trade Center med sina drygt 330 meter ovanför backen. Där uppe finns en panoramabar, så möjligheter för pilsner och fina fotografier fanns. Chanserna uteblev när det visade sig att man renoverar hela kåken på insidan just nu. Men vi stod nedanför iaf. Och tittade upp. Kan meddela styrande byggnadsråd hemma i Stockholm att det där jävla Kaknästornet, det kan ni montera ned och skicka till Legoland. Detta mina damer och herrar var en byggnad med pondus.
Nu ska det kollas lite film på datorn.
Avslutar med orden att jag tog en liten sväng till den lilla affären bredvid hotellet, med den lilla tanten i kassan. Där införskaffade jag mig 1 st 33cl öl (bloggölen även kallad) 1 st kvarting kinesisk risbrännvin 56% (medtages hem, så lugn morsan) och ett paket ciggaretter (ja, jag är på semester) Detta kostade mig 9,50 yuan (=kr)
Hahaha. Detta land byggdes inte för Maoregimen. Det byggdes för mig. Kina, er frälsare är hemma.
Wusi Daije & Tsingtao!
Dag 5 i Peking. Kl är nu 22:40 här. Kan börja med att berätta för mitt herrskap av någon mur, det blev det inte idag. När vi vaknade imorse och kikade ut genom fönstret och såg en ordentligt grå himmel. Vår samlade bedömning var att det förmodligen börjar vräka ned regn inom några sekunder, så vi klappade varandra i ryggen likt wrestlare och somnade om. Muren står kvar tills imorgon.
Istället sov vi som sagt någon timme till, vi gick sedan upp och åt frukost i hotellrestaurangen. Den var av typen american breakfast. Vad som var amerikanskt med den frullen undrar vi fortfarande, men vi slafsade i oss iaf. Personligen fick jag syn på en neongrön vätska i en kanna. Skulle föreställa juice. Och det var faktiskt gott, däremot lär jag säkerligen få hålla mig undan när diverse mäklarsamfund ska radon mäta sina kåkar, då innehållet förmodligen var av tvivelaktig karraktär.
Ut från hotellet och in i en bulle. Vi kalkylerade stenhårt på att regnet börjar närsom, så vi tänkte att idag så gör vi det som kallas Silkstreet, den föredetta Silkesmarknaden som nu flyttat inomhus och bildar en gigantisk galleri fylld med diverse riktigt bra saker, bra saker, mindre bra saker och ren & skär skit. Vi gick många många timmar och tittade, skrek, prutade och även handlade stundtals. Solander fick syn på väskavdelningen och sen var det som att försöka få en taliban att älska USA, hon vägrade helt enkelt gå därifrån. Och fanclub hade hon, av sisådär 200 ljusgula asiater. Jag lyckades med bedriften att gå till en skräddare och få mig en kostym uppsydd samt 2 skjortor. Ska tillbaka imorgon för att se det halvfärdiga resultatet och göra eventuella ändringar. Priset avslöjar jag inte ännu, men kan nog med lugnt samvete säga att jag sparar många många tusenlappar från att göra kalaspaketet i Svedala.
Efter Silkstreet så packade vi in oss själva i ännu en taxi och åkte mot hotellet. Klev av en bit innan och in på en liten bakgata för att äta middag. Jag chansade in en middag bestående av biff, nudlar, soppa och grönsaker och starka kryddor och Solander i sin tur fick in nudlar, kyckling, svamp, grönsaker och någon typ av soppa. Till det avnjöt vi varsinn stor stark kinesisk pilsner. Vi åt tills vi nästintill vomiterade. Och hade ändå drygt hälften kvar. För detta betalade vi det hutlösa priset 13:- per person. Hemskt att slösa pengar på semestern va? Givetvis var det bara vi och kineser inne på restaurangen.
Senare under kvällen tog vi, ja ännu en taxi. Nu för att beskåda dem inför OS 2008 uppförda byggnaderna, området heter Olympic Games Area har jag för mig. Vi fick då bland annat se det magnifika stadiumet The Birdnest. Apcoolt på ren svenska. Vi knatade sedan runt i området bland parker och allèer, tittade på gamla damer som utförde kvällsgymnastiken i form av dans med solfjädrar i trupp. Rätt kul att se.
Imorgon blir det muren. Allt är färdigplanerat. Taxin hämtar oss för färd till Beijing North Railstation kl 6:30
Så vi ska kvarta nu.
Solander hälsar och jag vill passa på att tacka för trevliga kommentarer!
Skriver förmodligen imorgon kväll igen, jag har en liten idè om vad vi ska hitta på imorgon efter murtrippen. Mer om det senare.
Sköt om er allez!
Istället sov vi som sagt någon timme till, vi gick sedan upp och åt frukost i hotellrestaurangen. Den var av typen american breakfast. Vad som var amerikanskt med den frullen undrar vi fortfarande, men vi slafsade i oss iaf. Personligen fick jag syn på en neongrön vätska i en kanna. Skulle föreställa juice. Och det var faktiskt gott, däremot lär jag säkerligen få hålla mig undan när diverse mäklarsamfund ska radon mäta sina kåkar, då innehållet förmodligen var av tvivelaktig karraktär.
Ut från hotellet och in i en bulle. Vi kalkylerade stenhårt på att regnet börjar närsom, så vi tänkte att idag så gör vi det som kallas Silkstreet, den föredetta Silkesmarknaden som nu flyttat inomhus och bildar en gigantisk galleri fylld med diverse riktigt bra saker, bra saker, mindre bra saker och ren & skär skit. Vi gick många många timmar och tittade, skrek, prutade och även handlade stundtals. Solander fick syn på väskavdelningen och sen var det som att försöka få en taliban att älska USA, hon vägrade helt enkelt gå därifrån. Och fanclub hade hon, av sisådär 200 ljusgula asiater. Jag lyckades med bedriften att gå till en skräddare och få mig en kostym uppsydd samt 2 skjortor. Ska tillbaka imorgon för att se det halvfärdiga resultatet och göra eventuella ändringar. Priset avslöjar jag inte ännu, men kan nog med lugnt samvete säga att jag sparar många många tusenlappar från att göra kalaspaketet i Svedala.
Efter Silkstreet så packade vi in oss själva i ännu en taxi och åkte mot hotellet. Klev av en bit innan och in på en liten bakgata för att äta middag. Jag chansade in en middag bestående av biff, nudlar, soppa och grönsaker och starka kryddor och Solander i sin tur fick in nudlar, kyckling, svamp, grönsaker och någon typ av soppa. Till det avnjöt vi varsinn stor stark kinesisk pilsner. Vi åt tills vi nästintill vomiterade. Och hade ändå drygt hälften kvar. För detta betalade vi det hutlösa priset 13:- per person. Hemskt att slösa pengar på semestern va? Givetvis var det bara vi och kineser inne på restaurangen.
Senare under kvällen tog vi, ja ännu en taxi. Nu för att beskåda dem inför OS 2008 uppförda byggnaderna, området heter Olympic Games Area har jag för mig. Vi fick då bland annat se det magnifika stadiumet The Birdnest. Apcoolt på ren svenska. Vi knatade sedan runt i området bland parker och allèer, tittade på gamla damer som utförde kvällsgymnastiken i form av dans med solfjädrar i trupp. Rätt kul att se.
Imorgon blir det muren. Allt är färdigplanerat. Taxin hämtar oss för färd till Beijing North Railstation kl 6:30
Så vi ska kvarta nu.
Solander hälsar och jag vill passa på att tacka för trevliga kommentarer!
Skriver förmodligen imorgon kväll igen, jag har en liten idè om vad vi ska hitta på imorgon efter murtrippen. Mer om det senare.
Sköt om er allez!
Chopstickmästaren
Hoppsan Kerstin, så var vi inne på dag fyra av Pekingtrippen. Kan börja med att skriva lite kort om vad vi gjorde första dagen, då det inlägget raderades lika fort som en kines säger morsning, när datorn slogs av.
När flygplanet slog ned sitt arsel till marken så lyfte jag mitt huvud ur boken. Jag glanade ut genom fönstret för att få insupa mina första blickar av Kina & Peking. I mitt huvud hade jag byggt en bild av lustiga hattar, tandlösa kärringar & flygande drakar. Döm av min förvåning, när jag ser typ Kittellfjäll i början av november. Kritvitt var ordet. Börjar knuffa på min neddrogade flickvän som kvartat dem senaste 5-6 timmmarna efter att ha knaprat sömntabletter likt en annan äter popcorn på biopremiär. Inser efter ett par sekunders svärande & funderande att det bara är den berömda smogen.
Efter 15 minuters promenad & 5 minuters tågresa inne på flygplatsen nådde vi bagagebanden & våra väskor kunde inhämtas. In i en taxi för färd mot hotellet. Efter ivrigt pekande på karta & adress far taxin iväg. Kunskaper inom det engelska språket var för taxi-Jannes räkning liksom det övriga Kinas minimala. Fram kom vi. Nästan iaf, fick ta en mopedtaxi sista biten. Och han som förde det fordonet framåt var minsann slug som en räv, efter ett par dagar i Peking har vi insett att karljäveln tog en omväg för att få in extra flis. En resa som egentligen var på kanske 100 meter blev till en resa på 1 kilometer.
Dag 2 drog vi till Beijing Zoo. Där tittades det på massor med djur. Ett gigantiskt zoo i härlig rysk anda. Där andemeningen kort verkade vara att djur ska inte ha det bra, djur ska det tittas på. Lite små äckligt att vara på zoo efter att vi varit på safari i Kenya tyckte både jag och Solander. Där kunde dom åtminstonde traska ett par meter utan att behöva stå på någor djur från en annan kontinent. Största attraktionen bland alla dessa kineser och två vita människor var nog vi. Det togs fotografier, pekades och tisslades. När vi satte oss för att vila på en gräsmatta rullade en herre som inte borstat gaddarna det senaste decenierna fram en barnvagn enbart så att ungen skulle få se vita människor. Det var bara att vinka tillbaka och le mot den lilla ostbågen. Vi stal all uppmärksamhet från djuren, jag svär på Koranen att pandorna var så avundsjuka på vår stund i rampljuset att dom var på god väg att skicka in en skriftlig klagan till zoodirektören.
Dag tre skrev jag kort om igår, vill bara lägga till att det regnat varje natt. Och vill lova att när det spöregnar i Peking med alla enorma neonprydda skyskrapor och blixtar mot knallsvart himmel, det är det fanimej något magiskt över. Makalöst häftigt.
Idag, dag 4 så tog vi en taxi en rätt bra bit bortåt i staden. Därifrån tog vi sedan en kanal/flodbåd till det Nya Sommarpalatset. Som vanligt var vi dem enda vita människorna på resemålet. Totalt sett har vi kanske skådat 5-10 vita människor. Båten var proppfull och vattnet var inte direkt drickbart. Men fint var det. Den fullsatta båten till trots, så kände jag mig lugn. Kantrar skiten så är det ändå bara jag och Solander som kan simma här, så vi hinner förmodligen först in till land. Och det är alltid något, för hittills har vi torskat nästan varje tävling när det gäller att komma fram först. Kineser är som svenska seniorer, dom trängs överallt. Spelar ingen roll om det är vi och en kines som ska in i ett rum. Kinesen ska bara in först.
Sommarpalatser och miljöerna runtomkring var riktigt schysst, 17-valvsbron mm likaså. Valde taxialternativet därifrån dock. Nu till Yashowmarknaden. Identiskt med Pärlmarknaden typ. Fast med lite tvärare försäljare, man fick vara riktigt grissnål från början till slut med dessa människor. Och tid tar det. Men oftast med lyckat resultat. Men om man räknar på den kostnadseffektiva tiden att förhandla om en t-shirt med utgångspriset 200 yuan tills att man efter 20 minuter fått den för 30 yuan, så börjar man undra vad man håller på med egentligen. Standardkommentaren från försäljaren när man kommit halvvägs i processen är att man antingen ruinerar dem eller deras barn eller att inköpspriset är minst 100. Undrar även vad dem tänker man stövlar därifrån med inköpt vara för 30 yuan när dem yrkat ett inköpspris runt det tredubbla? Kan säga att jag knappas står i samma kurs som allas vår vän Jan O Waldner i deras ögon.
Efter marknaden gick vi på Hooters. Ja, du läste rätt. Inte mitt val, utan Solanders. Tro det eller ej. Lättklädda kinesiskor som serverar öl och mat på amerikanskt maneèr. Europeisk sport på tv. Jag må erkänna att jag drog lite på smilbanden när dem välkommnade oss med: "Welcoooome to Hooooters" på kraftig kinesisk brytning.
Ikväll blir det lugnt. Imorgon blir det till att spana in den där jävla muren. Kan bli kul, men tvivlar på att den är så häftig som alla säger. Tacka vet jag murarna kring Österåkersanstalten, där är grejerna åtminstonde solida & intakta.
På återseende.
PS. Vi blev blåsta av en mopedtaxi. Resan kostade kostade 40 yuan. Jag gav honom 100. Fick tillbaka 10 yuan och en gammal 50-sovjetsedel. Rysspengen upptäcktes inte förren han förmodligen skrattandes kokade sin hund till middag. Må du brinna i helvetet, du lurendrejande Maofanatiker.
När flygplanet slog ned sitt arsel till marken så lyfte jag mitt huvud ur boken. Jag glanade ut genom fönstret för att få insupa mina första blickar av Kina & Peking. I mitt huvud hade jag byggt en bild av lustiga hattar, tandlösa kärringar & flygande drakar. Döm av min förvåning, när jag ser typ Kittellfjäll i början av november. Kritvitt var ordet. Börjar knuffa på min neddrogade flickvän som kvartat dem senaste 5-6 timmmarna efter att ha knaprat sömntabletter likt en annan äter popcorn på biopremiär. Inser efter ett par sekunders svärande & funderande att det bara är den berömda smogen.
Efter 15 minuters promenad & 5 minuters tågresa inne på flygplatsen nådde vi bagagebanden & våra väskor kunde inhämtas. In i en taxi för färd mot hotellet. Efter ivrigt pekande på karta & adress far taxin iväg. Kunskaper inom det engelska språket var för taxi-Jannes räkning liksom det övriga Kinas minimala. Fram kom vi. Nästan iaf, fick ta en mopedtaxi sista biten. Och han som förde det fordonet framåt var minsann slug som en räv, efter ett par dagar i Peking har vi insett att karljäveln tog en omväg för att få in extra flis. En resa som egentligen var på kanske 100 meter blev till en resa på 1 kilometer.
Dag 2 drog vi till Beijing Zoo. Där tittades det på massor med djur. Ett gigantiskt zoo i härlig rysk anda. Där andemeningen kort verkade vara att djur ska inte ha det bra, djur ska det tittas på. Lite små äckligt att vara på zoo efter att vi varit på safari i Kenya tyckte både jag och Solander. Där kunde dom åtminstonde traska ett par meter utan att behöva stå på någor djur från en annan kontinent. Största attraktionen bland alla dessa kineser och två vita människor var nog vi. Det togs fotografier, pekades och tisslades. När vi satte oss för att vila på en gräsmatta rullade en herre som inte borstat gaddarna det senaste decenierna fram en barnvagn enbart så att ungen skulle få se vita människor. Det var bara att vinka tillbaka och le mot den lilla ostbågen. Vi stal all uppmärksamhet från djuren, jag svär på Koranen att pandorna var så avundsjuka på vår stund i rampljuset att dom var på god väg att skicka in en skriftlig klagan till zoodirektören.
Dag tre skrev jag kort om igår, vill bara lägga till att det regnat varje natt. Och vill lova att när det spöregnar i Peking med alla enorma neonprydda skyskrapor och blixtar mot knallsvart himmel, det är det fanimej något magiskt över. Makalöst häftigt.
Idag, dag 4 så tog vi en taxi en rätt bra bit bortåt i staden. Därifrån tog vi sedan en kanal/flodbåd till det Nya Sommarpalatset. Som vanligt var vi dem enda vita människorna på resemålet. Totalt sett har vi kanske skådat 5-10 vita människor. Båten var proppfull och vattnet var inte direkt drickbart. Men fint var det. Den fullsatta båten till trots, så kände jag mig lugn. Kantrar skiten så är det ändå bara jag och Solander som kan simma här, så vi hinner förmodligen först in till land. Och det är alltid något, för hittills har vi torskat nästan varje tävling när det gäller att komma fram först. Kineser är som svenska seniorer, dom trängs överallt. Spelar ingen roll om det är vi och en kines som ska in i ett rum. Kinesen ska bara in först.
Sommarpalatser och miljöerna runtomkring var riktigt schysst, 17-valvsbron mm likaså. Valde taxialternativet därifrån dock. Nu till Yashowmarknaden. Identiskt med Pärlmarknaden typ. Fast med lite tvärare försäljare, man fick vara riktigt grissnål från början till slut med dessa människor. Och tid tar det. Men oftast med lyckat resultat. Men om man räknar på den kostnadseffektiva tiden att förhandla om en t-shirt med utgångspriset 200 yuan tills att man efter 20 minuter fått den för 30 yuan, så börjar man undra vad man håller på med egentligen. Standardkommentaren från försäljaren när man kommit halvvägs i processen är att man antingen ruinerar dem eller deras barn eller att inköpspriset är minst 100. Undrar även vad dem tänker man stövlar därifrån med inköpt vara för 30 yuan när dem yrkat ett inköpspris runt det tredubbla? Kan säga att jag knappas står i samma kurs som allas vår vän Jan O Waldner i deras ögon.
Efter marknaden gick vi på Hooters. Ja, du läste rätt. Inte mitt val, utan Solanders. Tro det eller ej. Lättklädda kinesiskor som serverar öl och mat på amerikanskt maneèr. Europeisk sport på tv. Jag må erkänna att jag drog lite på smilbanden när dem välkommnade oss med: "Welcoooome to Hooooters" på kraftig kinesisk brytning.
Ikväll blir det lugnt. Imorgon blir det till att spana in den där jävla muren. Kan bli kul, men tvivlar på att den är så häftig som alla säger. Tacka vet jag murarna kring Österåkersanstalten, där är grejerna åtminstonde solida & intakta.
På återseende.
PS. Vi blev blåsta av en mopedtaxi. Resan kostade kostade 40 yuan. Jag gav honom 100. Fick tillbaka 10 yuan och en gammal 50-sovjetsedel. Rysspengen upptäcktes inte förren han förmodligen skrattandes kokade sin hund till middag. Må du brinna i helvetet, du lurendrejande Maofanatiker.
